De låg brevid varandra och blickade in i varandras ögon.Med ett leende smekte Nala hans kind.När fingrarna kom över läpparna öppnade han dem och lät huggtänderna naffsa lätt.Utanför ylade några vargar och månen lät sitt bleka ljus kasta skuggor över deras nakna kroppar.Det luktade av svett och parfym.En utsökt kombination tänkte Nala medan krigaren rullade runt med henne.Med ett skratt rev hon hans starka rygg tills det började småblöda.
Då tittade han ner på henne med en farlig blick."Lek inte för mycket med elden,sötnos,"varnade den hesa och vackra rösten.Med en retfull min viskade Nala "Vad händer då?"Fingrarna smekte över de långsmala såren.
"Det här!"morrade han lustfyllt och högg tänderna i den smäckra halsen.
Njutning och smärta i en häftig virvlande kombination.De kände hur blodet förenade dem i pulserande vågor.Nala hade aldrig varit med om något liknande.Med uppspärrade ögon flämtade hon efter luft.Hur kunde man glömma bort att andas?Krigaren skrattade och slickade rent de två små hålen."Gott!"Långsamt lät han tungan fara över sina läppar och det fick henne att vilja dra honom till sig igen.Musklerna spelade under den bleka huden då krigaren lyfte upp henne."Det där var..fantastiskt."
Med en glimt i ögonen lovade han att det skulle bli ännu bättre.Det såg hon fram emot.Att leka hade fått en helt ny innebörd.
Varje natt kom krigaren hon inte viste namnet på och kanske aldrig skulle få veta.Varje gång hon försökte fråga fick han henne på andra tankar genom att använda sin mun.Med erfarenhet och otröttlighet lärde han Nala kärlekens olika konster.Livet kunde inte bli bättre än så här?