Elden pyr djupt inne i skogen.
Förpassad till en ässja bakom murar och taggtråd.
Omringad av sten och kedjor.
Säkert undangömd och glömd.

Den tillverkar inget och förtär knappt.
Djupt röd glöder den på sin bädd.
Vilar lugnt i sitt fängelse.
Bakom lås och bom.

Bälgen börjar pusta, glöden blir starkare.
Kol läggs på bädden.
Pinnar förser elden med mat.
Den vaknar ur sin sömn.

Bälgen går fortare.
Elden hungrar och brinner klart.
Omvandlar metall till ringar och smycken.
Skriker efter mer föda.

Sprickor syns i eldens grotta.
Vägar ur dess fängsel.
Fina länkar läggs på hög ovanpå en klump av guld.
Kedjor förstärker grottan.

Oljan träffar elden, bälgen pustar för fullt.
Elden flammar högt.
Smider svärd och vassa spjut.
Letar en väg ut.

Trycket ökar, sprickorna vidgas, kedjorna hotar att brista.
Elden härjar fritt, sotar väggarna.
Smälter dem till glas.
Redo att krossas av en hammare.

Glömd är ringar och smycken.
Sakta smälter de över klumpen av guld.
Omformas till kedjor och lås.
Säkrar åter fängelset, tätar murarna.

Sakta fryser elden till is.
Stelnar i sin flamma.
Klumpen av guld omsluts av kall metall.
I mörkret skapas taggtråd och dolkar täckta av törnen.

Kedjorna låses.
Taggtråden förstärks.
Murar byggs kraftigare.
Elden göms undan.
Åter glömd.