Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

GråBerg

En återkommande längtan, ett oerhört väntande.
Ett liv. Ett väntande. Ett sökande. Lyckan. Glädjen. Och väntan. Vänta, sova och vila. Arbeta tungt, slit och anstränging så det inte går att tänka på något annat. Skjuta framför sig. Långsamt mot döden. Ordna korthuset så att det blir så fint som möjligt. Minimerar tankarna. På döden. Känslan av att inte komma framåt. Att gräva sig djupare i samma gamla hjulspår, och att helt plötsligt bli medveten om det. Den känslan. Maktlösheten, förtvivlan och att inte förstå hur det kan vara så svårt att komma förbi. Det är ju bara att...anstränga sig lite. Vara lite konsekvent. Hoppa över kanten. Hjulspår. Jag använder jämt det uttrycket. Har använt det de senaste 10 åren. Så länge har jag kämpat på utan att lyckas med någonting alls. Har inte lyckats komma ur utan kanske bara grävts djupare.


Jag. Ett kalt berg. En klippa. Ett liv.




Fri vers av Aaxel
Läst 231 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2010-05-04 22:20



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Aaxel
Aaxel