Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Lögnen, min sanning

Lögnen
min sanning.

Jag stirrar in i spegeln.
Jag stirrar med en lögn.

Jag ljuger för mig själv
för att jag måste.

Sanningen får inte existera
för den kommer förstöra allt.

Jag ljuger och till slut kommer jag tro på den,
jag ljuger för att rädda mina vänner.
Sanningen är en plåga som måste döljas

Jag kommer uttala lögnen och börjar tänka den.

När jag börjar tänka på lögnen blir den min tro
och när jag tror

blir lögnen
min sanning.

Skriven 2010-05-06 | Kristian Lind © 1999-2010




Fri vers (Fri form) av Kristian Lind
Läst 606 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2010-05-06 17:34



Bookmark and Share


  Blue Bird
så sant så sant, men vem vill klä sig i lögner?

Applåd!
2010-05-07

  Anders Nordlander VIP
en mycket bra dikt
ibland kanske vi måste ljuga lite för att orka leva
2010-05-06

  Carina Johansson
Lögn tjänar ingen nytta för nån vare sej en själv eller sina vänner. Men visst känns han igen...den förbannade lögnen. Du fångar känslan (min tolkning nu) av ljuga för att duga och duga för att ljuga. Ond cirkel utan utväg..
2010-05-06

  Catharina Edin VIP
Känner igen från min dag. Bra skrivet!
2010-05-06
  > Nästa text
< Föregående

Kristian Lind
Kristian Lind