~*~

Av förnämligt vasallskap, hellre då att söka
Vår egen lycka från oss själva, och av oss själva
Leva för oss själva, dock i denna oerhörda fördjupning,
Fria, och inte inför någon ansvariga, föredragande  [255]
Den hårda friheten framför det lätta oket
Av en servil Pompa. Vår storhet skall då visa sig
Vara högst framträdande, när stora ting av små,
Användbart av skadligt, framgång av ogynnsamhet
Vi kan skapa, och på vilken plats som h'lst  [260]
Frodas under ondskan, och utvinna lindring ifrån plågan
Medelst arbete och uthålligheten. Denna djupa värld
Av mörkret frukta vi då? Så ofta ibland
De tjocka molnen och de mörka dock Him'lens allhärskande Fader
Välja att vistas, hans Prakt ofördunkl'd,  [265]
Och med mörkrets Majestät runt omkring
Som täcker hans Tron; varifrån djupets åska dånar
Uppbåd'nde sin ilska, och Him'len påminna om Helvetet?
Som han vårat mörker, kan då ej vi hans Ljus
Imitera då vi så känner? Denna Öknens mark  [270]
Önskar ej den dolda lyster, Juveler och Guld;
Ej heller önska vi färdigheter eller Konst, varifrån
Storslagenheten höjer sig; och vad kan då Him'len visa mer?
Våra plågor kan också efter en längre tid
Bliva vårat Element, dessa genomträngande Eldar  [275]


John Milton 1667

LPWJ svensk version 09/05/10

En länk för de som var med då, också (eller kanske framförallt) för de som inte var det

Förlorat Paradis: Bok I (J.Milton)
http://www.poeter.se/viewBook.php?bookId=3344