nu vet jag när jag slutade förklara
när jag slutade gå utan att vända mig om
innan mina fötter ens börjat repetera stegen
minns jag hur det låter
när allt går på repeat och jag
skriker med ögonen när jag inser hur ett tillbaka känns
helvetet ligger i mina kupade händer
sover för att vakna igen
när jag stänger dörren och väntar på att
benen ska sluta bära
-
tappar jag
låter jag falla
dras jag med när min princefimp
singlar ner i brunnen,
slinker ner mellan springorna
som en fågels störtdyk
nära döden med centimeter
snuddar precis vid det vita ljuset
det var så jag siktade
-
ett dödsryck
skälver till
han ligger så jävla tätt inpå
vi är två jag vet allting du tänker vet att du älskar men
jag är en klass för sig
vi med kärnkraftverk i magen
kärnkraftverk i huvudet
värker
verkar
som att jag inte kommer idag heller
-
för helvete:
rinner nerför halsen på mig jag vet
inte vad det kan vara
om jag går sönder nu
om jag tappar helvetet
för jag en monolog när jag är ovanpå dig
mellanrum
är bara ett jävla mellanrum
-
gräver djupt i fickorna för varje gång jag ser
honom
det
dig fast det felaktiga
som dödade mig utan vetskap på ett café
cigaretter och ett ide
jag ser var du gör
ser hur du klär av dem med
din rödvinsförgiftade tonårsblick
ser hur ni dansar
stillbilderna har fastnat på min näthinna
ruttnar tillsammans med minnen
och precis som mina lår varemellan du
hade dina iskalla händer ibland
spårvagnslinjerna till dig rostar sönder
ruttnar fan, de också
hela göteborg, beläget i mitt huvud,
vissnar
och du, ditt äckel
blomstrar såhär på våren.