När jag var en liten flicka var jag en liten pojke
När jag var en liten flicka
Trodde alla att jag var en arg liten pojke
Jag hade pottfrisyr och slogs
När jag blev tvungen
Jag grinade aldrig och jag var grym
På att klättra
Jag hatade flickor
Men mest för att jag ju egentligen skulle vara som dem
Men när jag tittade på en flicka kände jag aldrig igen mig
Kanske var det mig själv som jag hatade.
När jag var en arg liten pojke
Ville mamma så gärna att jag skulle vara en söt liten flicka
Men jag äcklades av alla saker hon gav mig
Och när jag var tvungen att vara bland flickor
Tittade de alltid misstänksamt på mig
Lät mig veta att jag inte var en av dem
Men pojkarna ifrågasatte mig aldrig
Fram till den dag då min kropp började avslöja sig
Kanske äcklades jag av mig själv.
När jag blev en ung kvinna förändrades allt
Och jag blev enslig i båda läger
Jag såg ut som en flicka
Men kände mig som en person
Och den passade inte in i någons fack
Jag sökte mig till pojkarna
Men det var viktigt att flickor var flickor
Även för dem
Så jag försökte vara med tjejerna
Jag studerade hur de betedde sig
Men det kändes alltid som på låtsas
Och jag var aldrig särskilt övertygande
Istället utvecklade jag ett starkt självförakt
För att jag var ensam
För att jag aldrig passade in
För att jag inte kunde ändra på mig
Kanske var det naivt av mig att tro att det fanns personer.
Nu är jag en något äldre ung kvinna
Som faktiskt, mirakulöst, vågar vara som jag är
Mamma önskar fortfarande mer av mig
Men jag har alltid önskat mer av henne
Vi kan kalla det kvitt
Det finns många som fortfarande har problem med mig
Tidigare har det varit jobbigt att stå ut med
Tills jag kom på varför
Människor vill ha det lätt
Det är därför det finns stereotyper
Det är därför man kategoriserar
De vill ha det lätt så till den grad att de skapar sin identitet som en paketlösning
Jag är ingen paketlösning
Jag är ett grällt hopplock som skär sig överallt
Jag var inte en flicka som ville vara en pojke
Jag var en person med för mycket spring i benen för att leka mer stillsamma lekar
Jag var måhända arg
Arg för hur ni behandlade mig
För hur ni stötte ut mig
För hur ni fick mig att känna mig
Tusentals tårar
Sömnlösa nätter
Åratal av självförnekelse
Senare
Hade jag kanske inte rätt att vara arg?
Kanske låg inte felet hos mig?