Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

När jag var en liten flicka var jag en liten pojke

När jag var en liten flicka
Trodde alla att jag var en arg liten pojke
Jag hade pottfrisyr och slogs
När jag blev tvungen
Jag grinade aldrig och jag var grym
På att klättra
Jag hatade flickor
Men mest för att jag ju egentligen skulle vara som dem
Men när jag tittade på en flicka kände jag aldrig igen mig
Kanske var det mig själv som jag hatade.

När jag var en arg liten pojke
Ville mamma så gärna att jag skulle vara en söt liten flicka
Men jag äcklades av alla saker hon gav mig
Och när jag var tvungen att vara bland flickor
Tittade de alltid misstänksamt på mig
Lät mig veta att jag inte var en av dem
Men pojkarna ifrågasatte mig aldrig
Fram till den dag då min kropp började avslöja sig
Kanske äcklades jag av mig själv.

När jag blev en ung kvinna förändrades allt
Och jag blev enslig i båda läger
Jag såg ut som en flicka
Men kände mig som en person
Och den passade inte in i någons fack
Jag sökte mig till pojkarna
Men det var viktigt att flickor var flickor
Även för dem
Så jag försökte vara med tjejerna
Jag studerade hur de betedde sig
Men det kändes alltid som på låtsas
Och jag var aldrig särskilt övertygande
Istället utvecklade jag ett starkt självförakt
För att jag var ensam
För att jag aldrig passade in
För att jag inte kunde ändra på mig
Kanske var det naivt av mig att tro att det fanns personer.

Nu är jag en något äldre ung kvinna
Som faktiskt, mirakulöst, vågar vara som jag är
Mamma önskar fortfarande mer av mig
Men jag har alltid önskat mer av henne
Vi kan kalla det kvitt
Det finns många som fortfarande har problem med mig
Tidigare har det varit jobbigt att stå ut med
Tills jag kom på varför
Människor vill ha det lätt
Det är därför det finns stereotyper
Det är därför man kategoriserar
De vill ha det lätt så till den grad att de skapar sin identitet som en paketlösning
Jag är ingen paketlösning
Jag är ett grällt hopplock som skär sig överallt
Jag var inte en flicka som ville vara en pojke
Jag var en person med för mycket spring i benen för att leka mer stillsamma lekar
Jag var måhända arg
Arg för hur ni behandlade mig
För hur ni stötte ut mig
För hur ni fick mig att känna mig
Tusentals tårar
Sömnlösa nätter
Åratal av självförnekelse
Senare
Hade jag kanske inte rätt att vara arg?
Kanske låg inte felet hos mig?




Fri vers av Ninija
Läst 1322 gånger och applåderad av 31 personer
Utvald text
Publicerad 2010-05-11 21:43



Bookmark and Share


  wildrose
Bra skrivet, mkt starkt!
2012-06-23

  Järnkatten
Så rätt, stark text, applåder!
2011-11-27

  Niara
STARK!
2011-11-27

  Emelinda
Håller med helt fullt!
Dock har jag aldrig kännt mej ''riktigt'' utstött.
Det är mer jag som inte umgåtts med såna där ''klassiska''
Jag har nog alltid varit den jag är!
Jag är glad att du kan vara den du vill vara nu, för det känns ju så mycket bättre!
2011-11-26

  Måna N. Berger
Om du visste hur väl jag känner igen mig själv i din beskrivning. Nästan allt stämmer in.
Med facit på hand, för jag är nu en äldre kvinna, säger jag att felet inte låg hos dig, eller mig, utan i rollerna vi påtvingades och värjde oss mot. Idag, först, kan jag vara en person, den jag är. Med åren kom självtilliten.
Tack för en ärlig och stark text!
2011-11-23

  Delilah Juno VIP
Den var ett bra porträtt eller så och närmar sig TS-problematiken oxå ...Tänkvärt.
2011-04-16

  yoakimu
Det kräver en oerhörd styrka att våga hitta sig själv, våga vara sig själv. Jag blir så glad över slutet i den här texten, insikten att det inte är dig det är fel på, utan världen.

Den existentiella upplevelsen som dikten förmedlar är nästan brutalt rättfram. Jag lider med ditt barnjag, över att tvingas in i konstlade kategorier för att människor ska slippa tänka, slippa bemöta varandra som individer istället för kön (eller vad man nu väljer för indelningsprincip).

Texten väcker också automatiskt en reaktion i mig, jag börjar fundera över mig själv i förhållande till samhällets krav. På så många sätt är jag som din spegelbild (sliten klyscha, jag vet, men i alla fall). Kanske förmår jag skriva om min egen motsvarande upplevelse. I så fall är det för att du inspirerar mig.
2010-05-15

    spliff
"Mamma önskar fortfarande mer av mig
Men jag har alltid önskat mer av henne" samma här...

"Jag var inte en flicka som ville vara en pojke
Jag var en person med för mycket spring i benen för att leka mer stillsamma lekar" det är hemskt att vuxna inte låter barn få vara barn som i personer.. blir så jävla arg på det här..

och det är så jävla sjuuuuuuuukt att man måste bete sig på ett visst sätt beroende på vilket kön man tillhör

det kanske är fel att säga modigt skrivet?.. det kanske var jättelätt att skriva av sig det här,, hur som helst tycker jag det är skitbra!!

"Nu är jag en något äldre ung kvinna
Som faktiskt, mirakulöst, vågar vara som jag är" blir riktigt glad att du vågar (helt sjukt att man måste 'våga' vara den man är iofs) vara som du är.. att du brytit dig loss från ditt kön och är en PERSON

fler måste bryta sig loss


Peace!
2010-05-14

  Aftonvännen
kanske är problemet hos dem som dömde dig

det är skönt att det finns de som dig

tråkigt att du ska lida för det


jag skulle vilja se mer av din inre styrka i det du skriver

du blir mest ett offer här

jag vill se dig vinna
2010-05-11

    imnotfinished
älskar den här. hoppas jag själv når fram till tredje delen någon dag.
2010-05-11

  Larz Gustafsson VIP
http://www.poeter.se/viewText.php?textId=907047

2010-05-11
  > Nästa text
< Föregående

Ninija
Ninija