Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Hallucination



och jag tror att det regnade utanför
men jag kan ha fel
det kan ha varit dina andetag som lät som regn
eller kanske mina
jag hade svårt att hålla reda på det

och jag kände att du såg på mig
och jag kände att du log
och jag minns hur det åskade till i mig
när du hittade mina skulderblad bland lakanen


och jag tror att någon spolade i rummet ovanför
men förmodligen var det bara min längtan som brusade
och jag tror att du sa något om mjukhet
vilket förvirrade mig
för det enda jag kände var hårdhet

och du hade tio fingrar
och jag hade det dubbla
och du fanns överallt bara jag sträckte på mig
och du var så varm men jag skakade


och jag tror att jag somnade i din handflata
eller så var det bara du som fångade mig
och jag tror att det hade slutat regna när du gick
men jag kan ha fel




Fri vers av Propella
Läst 1213 gånger
Utvald text
Publicerad 2005-11-11 16:21



Bookmark and Share


    xtla
oftast så är det din sista mening som slår hårdast. se bara här.
2006-05-27

  Markattan
Mycket och läsvärt, ska det givetvis stå i sista raden...
2005-11-12

  Markattan
Det mesta är väl sagt, men ändå:
Målande, men ändå lagom diffusa, bilder.
Mycketr snyggt och lärvärt!
2005-11-12

  Maya
Finns inte många ord att tillägga, superb! /M
2005-11-12

  Smultris
Dina ord beskriver så mycket känslor jämt... man blir lite beroende ;)
2005-11-12

  Nic
Vilken underbar text som tar en till det där underbara stadiet mellan dröm och verklighet, mellan existens och ickeexistens
2005-11-11

  Myself
underbar närhetsdikt,en magisk sådan.
2005-11-11

  madinsane
du är... den är.. somliga saker bara är..
såsom;

'och jag tror att du sa något om mjukhet
vilket förvirrade mig
för det enda jag kände var hårdhet'

och

'och jag tror att jag somnade i din handflata
eller så var det bara du som fångade mig'

är bara så...
2005-11-11

  Virgo Cinnamon
Tack, för alla dina
senaste
vackra underbara
verk.Du tar mej med
till en annan värld.
2005-11-11

  rebecca d
så fint om kärlek, längtan, närhet och undran...och lite till
2005-11-11

  mariann
Mmm behöver inte säga mer. Kan du inte ge ut en samling snart för dina dikter skulle vara så bra att ha i en liten bok, de värmer och du fångar livets skeenden på ett så fantastiskt sätt.
2005-11-11

  Per Rydberg
Ett intensivt flöde där känslornas nakenhet slår mig med stor kraft! Jag känner stor inspiration att skriva när jag läser den är texten! Tack!
2005-11-11

  sol
***hiii! "det åskade till i mej" - då hisnade jag...
2005-11-11

  oprivat
OTROLIGT FINT! en underbart vacker dikt om närhet och kärlek=) i love
2005-11-11

    ej medlem längre
Men åhh, ännu en topp-poängare av dig, gillar stämningen, de drömska kanske/tror-tankarna, elektrisiteten mellan de två. Det enda jag inte förstår är raden:
och jag tror att somnade i din handflata
- har du glömt ett ord där eller är det bara jag som är strupid...?
2005-11-11

  Elin S
Vad är verkligt, vad är dröm? Du beskriver förvirringen oerhört bra, skört- ändå starkt, och träffande. Snyggt hopknutet med början och slut i samma stil. Det känns eftertänksamt, men det passionen bubblar alldeles under ytan, och spränger fram i:

"och jag minns hur det åskade till i mig
när du hittade mina skulderblad bland lakanen"

som också är mina favoritrader, o du formuleringarnas mästarinna. Jag bugar mig för dig.
2005-11-11

  Dan Linder
En sensuellt kuslig berättelse om en människa som lever i sin yttre värld och låter den vara underställd sin inre. Vi anar att något sker - eller inte - och när strofen med "skulderblad bland lakanen" exploderar allt plötsligt. Du har som vanligt en fantastisk timing för den rätta känsla på det rätta stället. Som en febertopp med en kraftig Mount Everest-topp, som ekar och ebbar ut. Och kanske är ingenting längre som förut när du vaknar. Du är suverän!
2005-11-11
  > Nästa text
< Föregående

Propella
Propella