så lämnar en dag oss för att aldrig komma tillbaka
varit på begravning och självscensuren sitter på axeln

ville just slänga den här dikten, ta bort den med ett knapptryck
är i min barndomsstad en barndomsvän dog i kräfta

begravningen ligger kvar på mig som svett på kroppen
som vägens damm, vill dusch och komma ut levande

Sedan vill jag ut och höra rockpoetens raka svar i Köpingsnatten
Sjävlcensuren sitter på axeln, du skriver dikt för evigheten, skärp dig

Jag puttar den djävulen ned på golvet och sparkar in den bakom datorn
och skjuter iväg rader som egentligen aldrig kunnat existera

som aldrig skulle ha utvidgat världen med sin existens
här står dom ändå skadskjutna kråker. Kra kra kra

Jag låter dem kraxa, det skevas tillåtelse att existera
får mig att må bra, lite bättre än innan det existerade i alla fall.