Jag skriver inget längre...

Varför skulle jag? Det är ju ändå ingen som läser. Inte ens jag...
Så jag skriver inte längre något
här

på poeter.se...

Och inte heller där (någon annan stans) har det blivit något på länge nu.

Först hade jag så mycket att göra att jag inte orkade.
Sedan hade jag så mycket att göra att jag inte hann.
Sedan hade jag så lite att göra att jag inte orkade.
Sedan hade jag så lite att göra att jag inte hann
få någon inspiration.

För mycket surr
för mycket blurr
för mycket onödig information.

För mycket kaos och oreda i hjärnan,
för många otillfredställda lustar,
för många lösa ändar.

Och så går tiden.
Ingenting blir gjort
och ingenting blir ogjort.

Det händer saker.
Jag går på konsert med Owe Törnqvist till exempel.
Jag går på en lång härlig skogspromenad med min granne Annika.

Men det betyder ingenting.
Det ÄR ingenting
det är bara blaj!

Hela jag är bara blaj!

Kan det ta och hända något radikalt snart?
Något omvälvande,
som att jag skriver färdigt min bok till exempel.

Eller att jag fortsätter måla på den där tavlan som jag påbörjade för - är det 2 år sedan?

När ska jag äntligen få arslet ur vagnen och börja LEVA igen?

Herregud! Jag fyller 59 år i sommar,
det är inte precis så att jag har en evighet på mig att fnyffla med.
Ska det överhuvudtaget bli något av mig, så får det lov att bli nu!

Men jag skriver inget längre...
Mitt liv har stannat upp
Jag har satt det på vänt...

Tuuuut, tuuuut, tuuuut, ...
Upptaget...
"Abbonenten du söker kan inte nås för tillfället. Vill du skicka meddelande till abonnenten?"

Ja, var snäll och gör det för tusan hakar!
Skicka ett meddelande till abonnenten!

Hon har tagit ett brejk.
Ett jäkla långvarigt sådant om jag får säga min mening.
Och det får jag väl. Vem fasen skulle bry sig?

Var snäll och gör det!
för tusan hakar...

Skicka ett meddelande

till

abonnenten...