Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

En självömkansövning i väntan på bättre tider...




Jag skriver inget längre...

Jag skriver inget längre...

Varför skulle jag? Det är ju ändå ingen som läser. Inte ens jag...
Så jag skriver inte längre något
här

på poeter.se...


Och inte heller där (någon annan stans) har det blivit något på länge nu.

Först hade jag så mycket att göra att jag inte orkade.
Sedan hade jag så mycket att göra att jag inte hann.
Sedan hade jag så lite att göra att jag inte orkade.
Sedan hade jag så lite att göra att jag inte hann
få någon inspiration.

För mycket surr
för mycket blurr
för mycket onödig information.

För mycket kaos och oreda i hjärnan,
för många otillfredställda lustar,
för många lösa ändar.

Och så går tiden.
Ingenting blir gjort
och ingenting blir ogjort.

Det händer saker.
Jag går på konsert med Owe Törnqvist till exempel.
Jag går på en lång härlig skogspromenad med min granne Annika.

Men det betyder ingenting.
Det ÄR ingenting
det är bara blaj!

Hela jag är bara blaj!

Kan det ta och hända något radikalt snart?
Något omvälvande,
som att jag skriver färdigt min bok till exempel.

Eller att jag fortsätter måla på den där tavlan som jag påbörjade för - är det 2 år sedan?

När ska jag äntligen få arslet ur vagnen och börja LEVA igen?

Herregud! Jag fyller 59 år i sommar,
det är inte precis så att jag har en evighet på mig att fnyffla med.
Ska det överhuvudtaget bli något av mig, så får det lov att bli nu!

Men jag skriver inget längre...
Mitt liv har stannat upp
Jag har satt det på vänt...

Tuuuut, tuuuut, tuuuut, ...
Upptaget...
"Abbonenten du söker kan inte nås för tillfället. Vill du skicka meddelande till abonnenten?"

Ja, var snäll och gör det för tusan hakar!
Skicka ett meddelande till abonnenten!

Hon har tagit ett brejk.
Ett jäkla långvarigt sådant om jag får säga min mening.
Och det får jag väl. Vem fasen skulle bry sig?

Var snäll och gör det!
för tusan hakar...

Skicka ett meddelande

till

abonnenten...




Fri vers av Sommarnattsljus
Läst 275 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2010-05-13 20:08



Bookmark and Share


    Ronisse
Jag har inte skrivit
på länge
och då
fick jag en påminnelse i dag 17/5
från poeter.se,
att jag inte skrivit på länge

Vad jag slutar med
lämnar ett tomrum
som skriker efter saknad
och i ställlet för att låta mig dras tillbaka
får jag möjlighet
att se
vad som händer
nu
när jag öppnar mina sinnen
2010-05-17

  NECAS
Det var ord och inga visor!
Vadan detta självförakt?
Det kommer inte an på hur man har det utan hur man tar det.
eller hur
2010-05-17

    ej medlem längre
oj! jag tänker genast: mindfulness. läs en bok av jon kabat-zinn. ta vara på tiden, den är så dyrbar.

det går att skriva fast ingen läser. och att måla fast ingen tittar. gör det för dig själv! det gör jag. för egna njutningens skull, för skaparglädjen. (jag tycker det är så ointressant ifall andra tycker jag är duktig, det där erkännandet som alla verkar vara ute efter. ge ut en bok, ställa ut tavlor. varför egentligen?! jag tycker man ska fylla sitt bekräftelsehål själv.)

och vänta inte på att något radikalt ska hända. det vardagliga är bäst. att dricka kaffet långsamt. att hålla en varm hand i några ögonblick. att höra regnet smattra på rutor. att titta in i en ljuslåga. att lägga pussel en vanlig vardagskväll.

saker och händelser är grymt överskattade. tomrummet och tystnaden är bäst.

idag låg jag en hel timme och bara tittade på molnformationer. hur kan man spendera tid på ett bättre sätt, så säg? :)

tack för texten, vännen!
2010-05-13
  > Nästa text
< Föregående

Sommarnattsljus
Sommarnattsljus