Jag kan inte hjälpa att mitt liv rullar på i ett behagligt tempo

att jag kommer förbi de hinder som dyker upp

Det är knappast mitt fel att det bubblar av glädje inom mig

lika lite som jag kan rå för att mina läppar ler när jag sover

Jag har redan trampat i sörja och gråtit floder

slagits mot mörkret och svurit mig blå

Nu lyfter jag båda fötterna och flyger i medvind en stund

skådar allt det vackra i Livet

njuter

andas

lever

Finns!