En kväll i maj och

vi ställde oss i en vattenspridare på

kyrkogården

som för att säga: så kan man också göra.

Fastän man blir blöt

fastän folk går förbi

och en man

på en cykel

sneglar

kan man.

Och fastän cykeln välter över en grav

av misstag eller

gravitation

kan man gå därifrån och känna sig ganska okej.

Inget fel med att

leva

med att

slinta

med att

sakta torka i svala majkvällen.