Devin lade sin ena hand om min axel och viskade i mitt öra.En lätt rysning fortplantade sig genom min trötta kropp.Var det här en dröm?Skulle jag snart vakna upp,svettig och orolig?Devin skakade på sitt huvud och log lite djävulskt.
"Det här är ingen dröm älskling."Någonting glittrade i de djupblå ögonen som jag inte kunde tolka.Hans ena finger slätade ut rynkorna i min panna."Är du inte glad över det?Att veta att du och jag är på riktigt och inte någon dagdröm?"Rösten var nu sammetslen.Innerst inne viste jag att han hade rätt.Vi började promenera igen och det började skymma.En sval bris började leka med mitt röda hår och innan jag hann hejda mig själv bubblade skrattet upp.Devin betraktade mig roat som man gör med en hundvalp som trasslat in sig."Du är något speciellt tror jag."Var det tillgivenhet i hans vackra ögon?Jag försökte minnas när vi först hade träffats men det var svårt.Det kändes som om det fanns bitar som fattades.I natt viste jag vad min sysselsättning skulle bli.Att försöka lösa gåtan Devin.Mitt medvetande varnade mig för att det var något som inte stämde.En fågel flög över den mörka himlen och det första vårregnet gjorde sin entré.Det kändes skönt när dropparna landade på mina nakna armar.Som om jag renades.Ett leende spred sig över mina läppar.Devin tog sin hand i min och jag försökte att inte avslöja någon av mina tankar.Vem viste vad som skulle hända om han fick reda på vad jag tänkte göra?Jag ville absolut inte veta.Devin var två meter lång och såg ut att platsa i armén.Armmusklerna var lika stora som lårmusklerna på andra män.Längs hans ena arm löpte en draketatuering och mot min vilja drogs jag till den.
Ett magnifikt arbete.Draken kändes nästan levande.Men det kunde väl inte vara så?