Jag låg på marken och såg
på hur det regnade uppåt
som K-pist skott mot gud, eller
sarturnus, eller
mot något annat som finns där uppe

Jag låg där och kände mig som en del
av Allan Edwalls sommarvisa
minus T-sprit och kir
fast än lika hjälplös och
verklighets fråntagen

Jag vävde in en fantasi
där det skulle regna ord istället för vatten
och bilda poesi istället för pölar
orddragen skulle rinna ut till bottenlösa biblotek
där kunskapens träd skulle slå rot
och parisitera sig på våra ord

När jag återkom till realtiden
och rätade mig till stående
så efterlämmnade jag gult, dött gräs
som en gud hade jag avskärmat stråna från solen
i ett skapande av en naturkatastrof

Jag kände mig som bergatrollet
som just väckts av galskrikande ungar
sur och tvär
men jag var ej ingen gud eller bergatroll
jag var bara en man som legat stilla allt för länge