Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Vet ej om den ska sluta så... © Viking Holmström


Dikten till pojken i dumlandet

Hans släkt, någon gång för längesedan
lämnade den gröna ön
mot det nya livet, på den ny kontinenten
Där han var uppvuxen, i det nya
med svagt accent
men man såg vart han kom från

Vi var skolkompisar
han lånade mig CD-skivor
introducera mig för Sublime
och den irländska punken
vi var båda invandrare
i den där multinationella soppan

Han rökte marijuana för att rensa hjärnan
och sålde biblar för att rensa själen
Han gav mig gladligen en
Red letter edition
King James version
Jag kan höra honom citera boken än idag
där han såg framtiden var nära
så som bibeln hade profetiserat
dom döda skulle åter leva
Jesus tillbaka skulle komma

Han satt där så övertygad
i en stol i den smutsiga matsalen
i det bländade tjattret av high school elever
så var han den enda med mening i orden
han ville något mer än sårlet runt omkring oss
vi spelade predikant och lärjunge

Och high school var inget att ha
det var bara en massa catfights i korridoren
sex i aulan och pillerknapring på pakeringen
kärleksbrev på en skolbänk, Patetiskt
äckliga ballader på baler
dansa tryckare och var ungdom

med ett förnamn som en sång
och ett efternamn som en öl
så lova du lära mig den jiggen du aldrig lärde mig
även om jag försöker på mig den ibland
för mig själv framför spegeln
så dåligt, så halvdant

Du var fast där i dom ointeligentas land
där jag var bara fast ett år
vi mätte inteligensen (som jag tror att man inte kan mäta)
men vi mätte ändå och du triumferade stolt
när du förlorade med ett leende, som om du var för dum nog för att förstå förlusten men jag vet att du visste innebörden




Fri vers av Viking Holmström
Läst 547 gånger och applåderad av 7 personer
Publicerad 2010-05-23 20:06



Bookmark and Share


  Knickedick
Jag gillar den. Känner igen det irländska och älskar missären
2010-05-26
  > Nästa text
< Föregående

Viking Holmström