Jag vet inget om det
okända


mer än att barnets
teckning strålar ut
från solen




Om våren blommar
kistan
  
körsbärets grenar

bakom ögats
salar av ben


och havets form kring
bläcksmycket

universum

när det flyter utmed
fingrarna i trädgården




Att samla är
att förstå



människan har alltid
plockat blå
majskorn
  
blötlagt dem i
morgonstrålarna

Även den mörke
ryttaren har du
räknat hem

mustangens knivskarpa linje
framför solnedgången

Den vackra tanken är en
boning

utan väggar  
golv eller tak


som sonden  

bländaren

i den roterande
linsmynningen




Från Uranus ter sig jorden
som en savann

en orange ikeatallrik

ett tecken på att vi
är länkade i ett
långt vidare
sammanhang





Pulsen var det
första hjärtat

endast ett tunt
hölje

Konungens läppar rör
sig nu utmed den
mjuka kanten

När han
andas  

förs tyget
österut