med mossa på sitt huvud

och fårad panna

intima lagar

råder mellan bergen

och tiden räknas liksom

inte i denna värld

ett par gula trädgårdshandskar

lyser vackert bland

mandelblom och kottar

det luktar fågelsång

och berget minns

förra våren

de små knappt årsgamla

tårna

som prövades

och knep lite

ååh vad det var skönt

den lilla mänskliga

beröringen

förlorar aldrig sin betydelse

ett litet

vattenkammat berg

tittar upp

himlen är arg..