Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

tätt inpå










ett öra
mot grusvägen

och det rister
som om flockar

just dragit förbi
drar strå
genom mungipa

och blöder en droppe
för brustna hjärtans

skull

det är naivt
och det är tomt

jag vet
balanserar på
min yttersta nerv

håller armar rakt
för att inte falla
rygg mot fukt
och hade modet varit större

slutade jag min natt
där moderfurans topp
tar slut


och himlen tar vid














Fri vers av lyckeli
Läst 618 gånger och applåderad av 26 personer
Publicerad 2010-05-25 20:27



Bookmark and Share

  Aisha VIP
storslagen...
öppnar för rymd...och himmel...och....
2010-05-27

  Gunnar Odhner
Märklig dikt som både sluter och öppnar sig samtidigt. Vilken otroligt fin bild: balanserar på min yttersta nerv . . osv
Talar om något slags förbund med naturen. Fascinerande!
2010-05-26

  Anna*
Helt underbar text som tar läsaren med på en resa från grusgången och ändå upp till himlen! Gillar!
2010-05-26

  Jan Simonsson
Underbar.
2010-05-26

  limerick VIP
Det vackra, ljusa besegrar smärtans svarta bråddjup. Blir helt tagen av denna text så skickligt skriven.
2010-05-25

  stenen/ Yv Ericsson
mycket vackert allt detta.

"drar strå
genom mungipa

och blöder en droppe"

gillar mycket.
hela dikten.
2010-05-25

  om en Siri
underbart skrivet.
2010-05-25

  HQ
Aldrig har väl benämningen smärtsamt vackert känts mer träffande än nu. Underbart!
2010-05-25

  Ola Rydberg
otroligt vacker och känslosam poesi
2010-05-25
  > Nästa text
< Föregående

lyckeli
lyckeli