Ordet , betoningen, det som alla kallas sina fädrar.
Smärtan och alla minnen, dem har fått mig dit jag står idag. - I alla fall en bra bit på vägen.
Saknaden kommer nära alla andra murar raserar. - Kan dem sluta kasta bomber?
Ett evigt lopp , en maskerad . - Vem gick på kejsarens-nya-kläder-masken?!
Stoltheten som kväver sakta men säkert. det ingen ser , vet ingen om

Många försöker knäcka dem betongmur som grundats med betong och tårar. Dem tror dem kommer igenom då tårar faller en efter en. Men aldrig med mening, det är muren som hoppar utåt och tårarna som faller utåt är de tårar som är grundstenar.
Smärtan ser dem ej, det är för svårt för dem. Men smärta, rädsla och stolthet är inte den bästa blandningen . - hamnar absolut inte på topp 10
Men stoltheten kämpar och vinner i dem flesta fall. Förutom då alla svårigheter läggs på hög och en känslig tå trampas på , den mest ömma utav dem alla. En återblick i det förflutna. En återvändsgränd.

En stolthet en ung tonåring måste kämpa med varje dag för att orka med vareviga dag enbart för att hennes biologiska fader har lärt sig att istället för att ta tjuren vid hornen är det bättre att hänga med strutsarna. Köra huvudet ner i sanden , jag hoppas luften tar slut