De frågar hur kärleken ser ut
så jag skrev ett brev om mitt sätt att älska dig
och om tre flickor som lättade sitt hjärta från tyngd en kväll
när de tillsammans med havet ropade: Kom igen tiden, försvinn

Allt för att visa att jag inte var rädd för natten

Och jag har fotograferat stunder som tagit hand om mig
för att glömma att jag förlorat mitt hem
och blivit en av dem som tvekar

Så kan vi inte säga att vi väntar på varandra ett tag?
för jag vet att två blir en i ett naturfenomen om stjärnfall
och jag vill visa hur jag håller dem i handen

För vi satt i en fågelbur då vinden tog oss
och du berättade hur jag var åskan som slog i ditt hjärta
Och kanske handlar det just om det,
att det inte behöver vara så svårt alltid.