Hur kan det kännas
Som om jag lever i en egen tidszon?

En egen tunnel, känsla, förnimmelsen
Av att springa i galon

När jag pratar, ropar, ställer frågor åker orden serpentin
Kommer jag någonsin förstå eller är min egen verklighet enbart min

Jag vet att jag inte är lätt att leva och umgås med
När andra tar sin gaffel och ska sätta sig till bords har jag ätit färdigt med min sked
Dagen står snett bakom mig med snörpt mun
Medan natten är min vän och otåligt står och trampar i farstun

Tankarna är för det mesta framför mig där jag inte är
Otålighet är mitt signum trots att jag håller dig kär
Känner mig missförstådd, vilsen och alltför ljum
Har svårt att klä ord på känslan i min mage som känns tung