Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Alkoholistens visa

Har du nånsin tittat upp
mot himlen och tänkt, vadå?
Vad är det för mening att vandra här,
genom långa dagar och år?

För när vännerna sviker och älsklingen din
har hittat nån annan igår
Ja då är det ju lätt att falla ihop
och fälla en sorgsen tår
(fälla en sorgsen tår)

Och har du nånsin vandrat hem,
Med ångesten i ditt bröst?
Och känner du som jag kamrat
Att inget är till din tröst?

Så kom! Följ med till stugan min
Vi kan dricka en varsin öl
Och titta ut i den mörkaste natt
Sjunga tills vi dör
(sjunga tills vi dör)

Och jag är inte elak, men ibland så är det svårt
Att leva livet utan synd, här i alla kalla vrår
Krogen stänger, det är kalabalik, någon kanske slår
För att vända andra kinden har alltid varit svårt
(har alltid varit svårt)

Så jag tittar upp mot himlen och ber en bön för vår kära planet
För jag lever och tror att kärlek en dag kommer återvända hit
Och båtarna lämnar hamnen, visan är nu slut
Dom är så vackra, dom speglas i vatten
År efter år (År efter år, vår efter vår)




Fri vers (Fri form) av Teodor Astaire
Läst 242 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2010-05-29 21:28



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Teodor Astaire
Teodor Astaire