Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

som en blogg

07:45
Jag vaknar utan väckarklocka. Det är lugnt och stilla. Ingen biltrafik, inga tåg som kommer och går var femte minut. Det enda jag hör är avlägset fågelkvitter. En lång stund ligger jag bara där i sängen. Andas och stirrar upp i taket. En ny dag. Mitt liv är nytt, eller gammalt, jag vet inte hur jag ska se på det. Jag har flyttat hem till Sverige, kanske tillfälligt, kanske permanent. Allt det gamla blir det nya.

08:05
Jag ser på TV4. Om man varit borta länge från Sverige och kommer hem till TV4 påminns man om vad allt handlar om. Det är det mest svennebanan-aktiga som finns. Okontroversiellt och enkelt. Trädgårdstips och kaffeprovning. Det är underhållande och tråkigt på samma gång, jag orkar inte ens stänga av. Vad ska jag göra av dagen? Jag har plötsligt för mycket tid. Jag har all tid i världen och ändå känner jag panikartat hur tiden rinner iväg från mig.


11:15
Jag har sprungit 10 km. 43 minuter. Det går inte alls lika snabbt som när jag var yngre, men formen är bättre än på länge. Jag äter mer hälsosamt nu. Försöker undvika alkohol på vardagarna. Det omställningar man gör, medvetna val och kanske det handlar om att bli vuxen igen. Man blir inte vuxen av att flytta hemifrån eller få ett jobb, det finns andra saker som betyder mer.

12:03
Det finns bara frihet att sträva efter. Allt annat är fabricerade lögner som snurrar på repeat i mänsklighetens kollektiva medvetande. Pengar är en illusion. Om du är stressad som fattig, kommer du att vara ännu mer stressad som rik. Och jag tror inte ens på mig själv.

19:23
Jag går runt med en öl på den gamla skolgården. Jag känner mig som en spion. Jag smyger för att inte bli upptäckt, inga hastiga rörelser, inga höga ljud. Jag vill bara se allt igen. De tegelröda byggnaderna, den karga tillplattade jorden mellan träden och klassrummet. Asfaltsplanen, de streckade linjerna. Allt det där. Jag kan inte förstå att jag var den pojken som satt just där i biologisalen och stirrade ut genom fönstret varje torsdag mellan 8:30-10:00 i hela åttan. Jag vet att det var jag… men det kunde lika gärna vara något jag läst om.


22:57
Dagen rustar ned. Nätterna kommer så långsamt här i Norden i början av Augusti. Det är magiska skymningstimmar. Kaffet är ljummet mot min strupe.

01:45
Trädgården är så tyst på natten. Stjärnorna blinkar. Ljudet från en moped är allt som ligger i luften. När det tystnar är hela världen tyst. Allt är stilla här. Stilla som i en begynnelse. Jag tänker på hur när jag växte upp här. Gatorna och husen står kvar, det är sig likt. Sensommardofter av syrliga, omogna äpplen. Vildvuxet gräs i parken utanför som kommunen inte haft tid att klippa än. Det är underligt när man försöker återskapa ögonblick i sitt inre. Man ser bilderna framför sig. Det är ofta små detaljer som man väver ihop till ett större minne. Det är så länge sen. Ibland får jag för mig att det aldrig existerat. Det är som en film man sett för länge sen, man minns vaga detaljer men kommer inte ihåg hur det slutade. Mina minnen känns på samma sätt, det är avlägset och vagt. Det är precis som en film, en annan verklighet i ett annat liv.

02:34
Sammanfattar dagen för mig själv. Skriver kort dikt:

Kölden i min panna
Skvallrar om förlorade år
Bortsprungen tid under ekarna som barn

Somrar som kommit och gått
Dagar som blivit nätter

Bara mikroskopiska spår
Av guldet jag samlade som barn




Fri vers av Exil
Läst 279 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2010-08-02 22:09



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Exil