”Vi är alla fetischister. Vi tänder på något. Vissa saker ger oss minnen, positiva sådana. Vissa saker ger oss positiva associationer, en del saker associerar vi till sex. Det kan bero på att vi har något speciellt minne. En del av oss tror att en del föremål ger tur med sig. Det finns de som i princip bara tänder på kvinnor med stor byst, eller bara kvinnor med rött hår. Det finns kvinnor som bara vill ha män med mustasch. Sen finns det de som samlar på saker. Det finns de som aldrig kan kasta något. Kanske vi kan analyserar det ur utgångspunkten fetischism i freudiansk anda” avslutade han sin monolog. Forskande såg hon på honom medan han förde henne runt i huset.

Kvinnan måste ha fyllt 35. han kunde inte bestämma sig för hur hon såg på honom. Vad var det för skola som hon bekände sig till och vad trodde hon på egentligen då hon inte var politiskt korrekt. Vad var han i hennes ögon? En gammal snuskig gubbe? En sjuk människa, eller ett geni med udda intressen? ”Enligt den gamla psykologiska terminologin som var allmänt vedertagen så är en fetischist någon som är besatt, fetischisten tar över hela ens liv. Det blir som något okontrollerbart beteende. Då fetischisten dyker upp så kommer patienten bli sjuk och okontrollerat tvingas göra närmanden, eller uppsöka ett ställe för att onanera” fortsatte han sin föreläsning på väg mot hans arbetsrum. Dörren knarrade hemtrevligt då den gick upp och hennes fötter sjönk ner i en heltäckningsmatta.

Med sin öppna hand visade han henne en fåtölj mitt emot hans skrivbord. Själv satte han sig till rätta bakom skrivbordet. Vad fick en kvinna att göra ett arbete om fetischister undrade han. Det var högst otaktiskt om man inte ville ha en karriär i tv-soffor. Dessutom var det förlegat. Men kanske det var roligt att skriva om något annat då man fick chansen att skriva en essäer. Psykologers framtid var sällan munter. De forskade sällan, och de fick i bästa fall lyssna på massa förlorare och gnällspikar. Dessutom hade de själva tillräckligt med problem för att de skulle kunna sysselsätta en personalstab på en hel psykavdelning. Nu satt hon där mitt emot honom. Hon tycktes vara medveten om att han granskade henne. Då han gjorde det diskret tycktes hon inte bry sig. Men nu när han gjorde det ogenerat såg hon nervös ut. Hennes käkmuskler spände sig precis innan hon svalde. Han undrade hur torr hennes strupe var. Hon satt med benen i kors, sen lade hon upp den vänstra foten på det högra knäet. Det måste ha varit extremt obekvämt, eller känts fel för innan en minut gått flyttade hon benen igen och placerade den höra foten på det vänstra benet. Kjolen var nog i snävaste laget för henne.

Han hade frågat om hon inte skulle ha en diktafon. Hon hade skakat och förklarat att hennes mp3-spelare säkert skulle räcka. Hon hade hållit upp en liten avlång maskin mellan sina fingrar. Han förklarade att han aldrig använt sig av en sådan i sitt forskande. Han mindes då han skrev sin avhandling, då hade han tvingats skriva för hand. Stenografi vilket ansågs vara extremt kvinnligt och fjolligt. Klas flyttade blicken från Madelen och fixerade den vid bokhyllan. En del kunde inte ha sexuellt umgänge om inte fetischisten fanns med, om inte patienten själv bar den, eller patientens partner eller att den fanns närvarande i rummet. Å andra sidan hur många tänker inte på annat då de har sex? De kanske inte tänker på en annan person, men de tänker på något annat. De kanske fantiserar om hur deras partner har vissa kläder, eller hur de tvingas göra vissa saker för sin partner, eller att de utsätter sin partner för vissa saker, det behöver inte vara något extremt, kanske ge oralsex i en busskur en regnig septembernatt medan de väntar på nattbussen på väg hem från krogen.” Klas var och förblev föreläsare. Hans avhandling hade gett honom ett liv fyllt med artiklar och föreläsningar.

Madelen låg stelt, hennes blick utstrålade osäkerhet. Hon låg stelt mot honom. ”Professorn med all respekt för ert kunnande och er person måste jag ber er…” Madelen avbröt sig själv. Det rödblonda luggen irriterande henne uppenbarligen. Klas gav henne tid att fortsätta sin mening. Madelen lade tillbaka luggen bakom örat. ”jag har lärt era böcker, och jag hyser stor respekt för det, jag vill naivt påstå att det teoretiska läget har jag under kontroll. Jag har läst in mig på forskningsläget. Men jag vill intervjua er i egenskap av…” Madelen tystnade igen. Nu fyllde Klas i: ”I egenskap av knäppskalle, psyko, dårfink, pervo?” Madelen harklade sig besvärat. Hon var väl medveten om vem han var. ”I egenskap av privatperson, i egenskap av utövare.” Klas log brett. Han drog sin hand över flinten. Kanske han borde ha gallrat i skogen av ögonbryn, det är inte snyggt då de växer ihop. ”Snyggt, verkligen” sarkastiskt applåderade han.

Klas flög nästan upp ur sin fåtölj. Han gick runt skrivbordet och han vinkade åt henne att följa efter. Han tog med henne in i en stor garderob. Där hade han byråer. Han tog fram en liten snygg påse där det låg ett par små trosor. Madelen såg nervös ut. Det syntes att de inte var ämnade för en kvinna som uppnått mogen ålder. ”De här fick jag av en av mina barndomskamrater. Fel, fel, fel, jag stal dem, eller lämnade aldrig tillbaka dem. Det var en dag i juli, vi var ute och så fick vi lust att bada. Hon var blyg. Så vacker hon var. Blygt dolde hon sina bröst och bad mig vända mig. Sen tog hon av sig allt utom trosorna. Hon lade sig i vattnet före mig. Då vi baddat klart så bad hon mig att ta de blöta trosorna. Vi gick hem, jag bar hennes blöta trosor i mina fickor. Jag kunde känna hur jag fick stånd i mina byxor. Det kändes som mitt ollon skulle tränga igenom byxfickans tyg och röra vid de blöta trosorna. Där gick hon bredvid mig i kjol utan trosor. Hon var så nära, vi var så nära nakenheten, men ändå så långt ifrån varandra. För varje steg vi tog kom vi ett steg närmare det magiska ögonblickets slut. Hon var naken under kjolen. Det faktumet snurrade i mitt huvud hela tiden. Och det faktumet väckte känslor, lusta, kåthet inom mig. De här var de första trosorna och början på något som blev en del av mitt liv.” Klas slog ut med sina armar och log busigt.

Madelen stod som fallen från skyarna. ”Får jag titta på dem? Jag lovar att inte ta ut dem ur påsen.” Han räckte över de små trosorna. De hade bred gren. Det var en liten blomma broderad längst fram. Tyget var blekt, men en blå nyans fanns fortfarande kvar. ”man blir gallen, besattheten är som störst hos fetischister, samlare och liknande. Men i dag kallas de väl för freaks eller nierdar. Du vet sådana som kan allt och vet allt om något. De känner till märken och upplagor, de kan precis allt. Kanske är det halva grejen. Nu med Internet så kan freaks och nierdar mötas, de kanske är fetischister. Snygga skor förresten” Klas pekade mot Madelens fötter.

Madelen blev generad och tappade fattningen. ”De här.. jag har ett par snygga stövlar i krokodil, men det var för varmt, och sen har jag ett par sametskor som mer är en prydnad. Sandaletterna jag köpte förra året kanske hade varit mer lämpligt till den här kjolen.” Klas nickade och såg belåten ut. ”krokodil sa du?” Madelen nickade, Södra Australien.” Klas skrattade tyst och skakade på huvudet. ”Du ser, det bor nog en fetischist inom dig med. dina skor får dig att må bra, och det är gör dig lycklig när du köper nya. Jag slår vad om att du går omkring med dem inomhus de första dagarna.” Madelen såg skräckslagen ut. Sen försvarade hon sig genom att säga:” Man måste ju det. Man måste gå in dem.” Klas nickade bekräftande. Madelen funderade på om hans påstående hade någon som helst grund.” Jag är faktiskt inte sån,, inte alls?” Madelen hörde hur hon nästan spottade ur sig orden, och hur hennes ord var fyllda av förakt.

Klas såg strängt på henne. ”Det är mycket dumt att vara fördomsfull. Det är fult och elakt. Det missgynnar dessutom en studie. Man måste jobba förutsättningslöst, det gäller all forskning. Jag är lärare vid den institution där du läser. Jag är närmare bestämt din professor.” Klas tystnade och vände sig om och hittade en rottingkäpp. ”Det är min uppgift att lära dig. Jag vet inte om vi någonsin haft aga vid svenska universitet, men vi kan ju införa det vid hemmaundervisning.” Han lekte med rottingen i sin hand och såg strängt på henne. ”fördomsfullhet är mycket allvarligt. Jag funderar på om jag skulle säga åt dig att dra upp den snäva lilla kjolen och puta lite med rumpan så jag får smiska upp dig, eller om jag tvingas lägga dig över mina knän och ge dig en omgång.” Han såg mycket intensivt på henne med sina gråblå ögon. Madelen såg livrädd ut. Det såg ut som om hon skulle börja skrika och gråta. ”Det var fördomsfullt av mig. Jag ber om ursäkt” Stammade hon fram. ”Så vad är skillnaden då? Vad är skillnaden mellan min trossamling och din skosamling,? Du behöver inte svara du. Fel du bör inte svara nu, fundera ordentligt och sen vill jag se ett avsnitt i din essäer där frågan besvaras grundligt. Du kommer få leverera ett exemplar till mig personligen. Om jag inte är nöjd, då vet du vad som väntar dig” Klas viftade med rotningen i luften och sedan lät han den vila några korta sekunder mot Madelens bak utanpå kjolens tyg. Sen skrattade Klas högt.

”Jag jävlas med dig. Klart att du inte kan få smisk, och jag skulle aldrig smiska dig för din fördomsfullhet.” Madelen skrattade ansträngt. Han fortsatte att skratta. Madelen var fortfarande skärrad. ”Du var trovärdig” fick hon fram. Han log spjuveraktigt mot henne. Sen blev han allvarlig. ”Men fördomar är ett problem, och de måste du koppla bort, du måste gå in och vara objektiv, du som efter din utbildning ska jobba med människor som är lite mer annorlunda än andra.” Klas andades lugnt och stämningen blev bättre. ”Minns att hästen på den vita springaren är som besatt av skor, det är så han hittar askungen. Vad tror du det handlar om? Det vore en spännande analys? Om hur fetischister kan mötas och bli kära och leva lyckliga i alla dagar. Ta med det i essäeren” Madelen hade inte sett det så. ”Jag ber verkligen om ursäkt” sa Madelen uppriktigt. ”och om jag inte skärper mig så får du väl ge mig en omgång med rottingen.” skämtade hon. Klas skrattade varmt. Klas tog fram ett par nya trosor.

Nu tittade Madelen på dem med lite andra ögon. Hon såg föremålet, i stället för att se föraktfullt på människan som ägde föremålet. ”Det här är ett speciellt exemplar. ” sa Klas och såg på henne. ”Fin kvalité, de är tjocka men ändå luftiga. De är mjuka och se så dekorativa de små spetsarna är. Ser du man kan se genom tyget på den högra sidan av fronten. De här var en gåva till en kvinna jag dateade. Hon var mycket speciell. Hon var en vågad kvinna. En mogen gift kvinna som lärde mig massor om mig själv.” Madelen såg nyfiket på honom. ”Jag var säkert fördomsfull för hon gav mig smisk med rottingen.. Madelen sken upp. ”Tack vare att hon var så speciell så så vågade jag köpa henne denna gåva. Och jag fann mod att be om att få tillbaka dem för min samling. Hon sa att hon kände sig hedrad. Min samling hade blivit lite större då.

Klas tog fram en liten kartong med snyggt mönster. ”Det här är den romantiska lådan, bröllopslådan.” Madelen höjde förvånat på ögonbrynen. ”här finns de trosor som jag fått på bröllop eller i samband med bröllop. Det här är kronan på verket. Han höll fram ett par mycket exklusiva trosor. Brudens trosor. De här skickades till mig. De bars av min livs kärlek kändes det som på hennes bröllop. Det var kärlek, det v ar passion, det var hysteri,, det var helt enkelt omöjligt” sa Klas sorgset. ”Det tog slut. Vi älskade så mycket, i ordets alla bemärkelser. Hon skickade mig dem med ett brev där hon skrev att hon tog av sig dem då hennes man var och gjorde sig i ordning. Trosorna gömde hon undan. Hon ville att jag skulle ha dem.” Madelen kände hur det högg till i hennes hjärta. Det han berättade berörde henne. Han såg det på henne. ”Jag gifte mig själv sen, flera gånger, och samtliga brudars ligger där i. Och tärnornas med för den delen” skrattade Klas och det smärtsamma minnet försvann.

Klas hade rätt det var viktigt att se människan och inte döma. Klas förklarade: ”för mig är fetischismen som en motor. Den kan sätta igång saker, men den enbart räcker inte för att jag ska få utlösning. Då krävs det mer handling antingen med en partner eller på egen hand. Om jag skymtar en kvinnas trosor på ett cafe blir jag tänd. Om en date skulle klä av sig och smeka sig själv innanför trosorna skulle jag bli galen. Jag kanske skulle komma. Det har hänt.” Klas tog fram en annan kartong. ”Det här är trosor som jag fått av vänner, det är mer en vänskapsgrej. Jag älskar dem för det känns som ett bevis på att mina vänner accepterar mig som den jag är” Klas tog fram ett par trosor. Madelen ansåg att hon borde visa större intresse så hon fråga” vad är det för trosor?” Klas sken upp. ”De här trosorna rekommenderade jag till en vän. Hon skulle ha en riktigt het date. Som tack för att jag rekommenderade dem fick jag dem. Ja jag fick dem efter daten, men innan det hettade till ordentligt. Jag är inte så förtjust i trosor som är nersmutsade med tex mens, urin eller liknande. Jag vill att de ska vara använda, och de ska inte vara nytvättade, men de får inte vara smutsiga. Jag vill att doften ska sitta kvar och förstärka känslan.” Klas började riva i en annan kartong och höll upp ett par trosor med bred gren. ”De här är lite kladdiga. Den här kvinnan fick fontänorgasm. Vi sågs ett tag. En kväll smekte jag henne och hetsade upp henne tills hon sprutade rakt i trosorna.” Klas suckade lyckligt. ”Minnenas aveny.”

Madelen kände att hon behövde ställa en fråga om kvinnorna. ”Du tycks ju haft en hel del kvinnor genom åren och de har uppenbarligen vetat om din fetischism, hur kommer det sig att de inte varit så fördomsfulla som mig?” Klas såg på henne och med glimten i ögat sa han:” Jag har lagt dem över knäet och gett dem smisk.” Madelen skrattade på riktigt nu. ”Nej, nej men det handlar ju om hur man lägger fram det. Det här ska ju inte vara något som känns fel. Då sätter det sig negativa energier i det. Först har de tyckt att det varit märkligt. Sen har nyfikenheten väckts och tillslut har de inte kunnat leva med tanken på att inte åtminstone ett par av deras trosor skulle finnas i min samling. Dessutom vill de att just deras par ska vara extra ordinärt, så de anstränger sig så mycket de kan. Det blir i sig eggande. De ser det som en gåva de ger till mig. Det handlar som sagt bara om hur man säger det. Skulle jag säga till en kvinna vid första date att jag vill spara hennes trosor då skulle jag antagligen få en örfil. Man får vara smidig. Väcka en nyfikenhet, en frestelse.” Madelen funderade på vad han sa. Det där var något hon skulle få fundera på.

Skulle hon vilja vara en i hans samling? Tanken på att vara en av så många gillade hon inte.. men om hon skulle ha datetat honom så skulle hon inte vilja stå utanför den samlingen. Men vad skulle hon göra? Madelen insåg genast att man på det sättet kunde lämna ett spår av vem man var. Kanske riktigt dyra, eller exklusiva. Eller gammeldags. Undra vad ett par öppna trosor sänder ut för signal. Hon frågade honom och han dröjde med sitt svar. ”jag vet inte, på ett sätt lite besvikelse. De skulle inte dofta, men samtidigt skulle det visa på lite wild and crazy, en önskan om att vilja sticka ut. Har hon burit dem under en date så höjer det ju värdet. Svår fråga” konstaterade Klas. ”doften är viktig. Det är en bekräftelse på att det är äkta, genuint. Jag vet inte, jag älskar dyra trosor, lyxiga, exklusiva. Men ändå, det vardagliga ger nog bäst känsla. Något som de flesta kvinnor bär. Något som köpts in på kappahl, eller varför inte köp tre betala för två. Det är vardagligt. Det ger en viss känsla det med. en period för drygt 7-8 år sen började man ha kvinnliga boxers. De gillade jag.”

Madelen funderade på tanken om vad hon skulle känna om han satt där och onanerade med hennes trosor i närheten. Först hade hon inte gillat Klas men nu fann hon honom mer och mer sympatisk. Dessutom gjorde tanken henne upphetsad, tänk om han låg där och hade hennes trosor. Han låg och onanerade, och så tänkte han på henne, på hennes kropp. Det var lite smickrande. Däremot så gillade hon inte tanken på att hon var en del i en samling. Det kunde hon inte komma ifrån. Men tanken på det där att hennes trosor kunde hetsa någon så. Det var lite tändande. Det var kanske det han pratade om, att det var något som var positivt för båda, både för Klas och kvinnan. Och tanken på att gå runt på stan och leta upp de perfekta trosorna, bara för att sin partner skulle bli riktigt kåt. Det var nästan romantiskt. Nu förstod hon hur han hade lyckats. Från att ha känt avsmak för honom så kunde hon sätta sig in i situationen och tycka att det kändes romantiskt. Vad var det med Klas som kunde ha sådan inverkan på en kvinna? Sen kunde man ligga där och fantisera om hur han kåtade upp sig då man inte sågs, och den tanken på att ens partner låg och höll på att gå åt var tändande i sig. Vad var det med smisk som gjorde henne så upphetsad? Var det förnedringen?

De hade avslutat intervjun i hans arbetsrum. Madelen kände att det fanns mycket som hon skulle smälta. Klas påminde henne åter igen om essäeren och frågeställningen om vad som skilde hennes skokonsumerande från fetischism. Madelen när hon lugnat sig kunde inte sluta att tänka på det där med smisk. Hennes fantasier om smisk skulle antagligen inte vara ansiktslösa längre, nu skulle hon ha ett ansikte till den man som skulle läxa upp henne. Och nu fanns det ett skäl till det. Hon skulle kunna höra hans stränga röst i sina fantasier och i sina erotiska drömmar om nätterna. Ömse fick hon luta sig fram, ömse tvingade han ner henne över knäet och läxade upp henne med rottingen. Då artighetsfraserna var över och hon precis skulle gå stannade hon till. Hon såg Klas rakt in i ögonen. ”Du jag glömde nästan, jag har en liten gåva till dig som tack för hjälpen.” Försiktigt förde hon in sin hand under kjolen. Det gick inte som hon tänkt sig. Tillslut fick hon tag i linningen på trosorna och började dra ner dem över sina höfter. Tillslut kanade de ner mot hennes vader. Hon satte sig ner i fåtöljen mitt emot hans skrivbord och sträckte upp benen och drog av sig dem. ”Tack så mycket för intervjun. Du kan säkert känna doften av min reaktion då du upprepade gånger hotade mig med smisk. Reaktionen blev tydlig så det bör inte vara svårt för dig att kunna finna spår av den. Jag hör av mig om jag behöver mer hjälp eller om jag förtjänar lite smisk. Du kan ju spara dem under trosorna som den fördomsfulla studenten bar då hon hotades med smisk. Kanske finns det spår av vilken effekt det hade på mig.” Madelen räckte över sina trosor. Hann stod som förstummad. ”Hör av dig, när som helst som du behöver hjälp eller smisk” Mumlade han. Madelen gick, och hon visste att han följde henne med blicken. Var det därför hon gett sig in på detta ämne, för att hon själv hade dragningar till det som var sexuellt annorlunda?