Hon går med vinden över vackra ängar

med doft av ros i hår och råg i rygg

Ser förundrat på de varma troner

koryggar blivit åt både fråt och mygg

Skådar fotspår som lämnats uti sanden

i stress och jäkt på livets regnbågshinna

men mitt i livet har hon endast önskat

blomma ut och leva som en ärbar kvinna

För alla vita hingstar kom och gick med vågen

när ebb och flod sig dragit fram i vals

Med lust och längtan hon trolovning väntar

med en kedja utav törnen runt sin hals

Men så en dag hon fann sin längtan

uti en man från skogen strax intill

Han talade så mjukt och gott om frihet

bar med sig jordgubbar, champagne därtill

Hon sveptes med av alla fagra löften

när stormmoln tornande allt högre hann

så fanns det ändå något som i henne grodde

av liv och längtan för en älskad man

Regniga dagar kom och gick med sången

Hon valde bort de frön som en gång börjat gro

När hon blev trogen mannen blev hon också fången

och miste snart sin egen framtidstro

Han drog vidare till gröna vidder

Hon blev kvar med bojan runt sin fot

alla barn som klängde på fasaden

såg hjärtesorgen som ett massivt hot

Men sakta stilla började hon minnas

den doft av sommar som smyckat henne förr

En styrka som bars fram av vinden

ett ord av tro som öppnat hennes dörr

Ny livskraft flödade som sol igenom fönstren

när hon såg upp mot skyn en junidag

Då hon förstod togs kedjan bort från halsen

och hon blev stark som förut varit svag

Alla band och bojor vittrat sönder

Hon har glömt all tidig hjärtesorg

Barnen leker uti Löjtnantshjärtats kamrar

Kvinnan sjunger sommar uppå stadens torg