Ni sitter där på era höga stolar
Dömer ut mig för att jag inte har en stol som är lika hög.
Så ni ser ner på mig, för era stolar är högre än min.
Jag har försökt att nå er, det har jag men ni är för högt upp.
Jag sträcker mig med hela kroppen, med all min kraft men era stolsben tycks bara bli längre och längre,
Ni hamnar högre och högre upp.
Till slut orkar jag inte längre, jag ger upp mitt försök att nå
Att växa och förstå
Era tankar.
Jag ger upp och ser uppåt mot era ansikten
Men de rinner ihop till en tjock massa
En massa i så många färger att den blir svartvit och grå.
Jag vill inte se, vill inte bli kladdig av den trögflytande massan.
Vill inte att mitt ansikte ska bli så
Flyta ihop med andras
Vill vara annorlunda
Vill ha liten stol
Så sluta ropa, sluta få mig att gråta
Låt mig sitta på min korta stol
Låt mig vara ifred.