Den svala luften svider mot hennes hud
och tårarna fräter
sönder hennes ögon och ansikte.
En smak av rått kött sprider sig i hennes mun.
Växer på hennes tunga trots att det var dagar sedan
hon tog en tugga.
De isande ljuden av hennes egna kvävda skrik dånar i öronen
och det känns som huvudet ska sprängas.
Hon vänder sakta blicken upp på den vita väggen framför henne
och kan inte låta bli
att bara för en sekund önska.
Önska att det fanns hopp,
kärlek och någon att tala sanning.
Önska sig bort.
Önska sig hem.