hmm. lite lång kanske.. ?
Och nu för tiden sitter jag ensam vid busshållplatsen..
Och jag kommer ihåg hur du alltid drog in stolen
sådär noggrannt efter dig
ibland borstade du fransarna på min persiska matta
och du sa att du älskade städa mitt rum
så jag lät dig
och jag minns hur du tog i varenda liten sak
granskade
memorerade
och jag levde som mest
när du gled in i ditt rum med blött och rufsigt hår
och handduken slappt hängandes runt höften
Du lyste
och när du lyser
lyser du starkast
sen så brukade vi dricka kaffe med lite för mycket grädde
och jag märkte att hyacinten i mitt fönster blommade
fast den aldrig brukade göra det annars
Den kvällen dansade du innanför mina ögonlock
och jag kände dig i fingertopparna
när jag tog på kudden
där du aldrig hann ligga
Jag ligger fortfarande vaken på nätterna och undrar
undrar varför mitt hår har blivit sådär vackert krulligt i topparna
om det är självfall eller om det är för att du brukade
vira dina fingrar i mitt hår
Jag har slutat kludda ditt namn överallt
trots att du är värd att nämnas
och jag behöver inte reta dig för att din blick
alltid fastnar på mina bröst
när du tror att jag inte ser
för du vill inte ens möta mina ögon nu
Så när jag kommer hem så sänker jag spegeln i rummet en bit
så jag slipper se varför du inte drunknar längre