genom sorger mjukt på tå vandra genom graal

mot öga blunda medan hornblås och cymbal

landa sidas lut

förskjut

låt stå där som av spårrest grott

låt stå i dyr och närmad jord blott sålla genom sil av mil

på väg en griftens glas

bedra

sin färds fraktal kan ej ge karta all'mansrätt nej

spåret gammalt gått och givet

dragandes på gas

förta

så heller ej det stöd som föddes ur en sejdels form

när trasad väg i spårlagssnö ska tas

blyet väger lätt när silvret leder rätt

lägg glas mot sten och stampa, tändes stigens lampa

drevet satt sin gång och länge stannar

sorgesång invid

är frid detsamma som en vinges hornfärgs fång

och vända om det enda rätta

hornblås och cymbal och bjällror små i hörn

kan ändå leda färd mot envars mål 

och allas saga formas om
till höjda livets skål

en slutlig altartändnings bål