Tiden kommer med bleka kliv
han sa att han gått, mil för mil
att hans fötter var långt bortifrån

och i hålet bredvid stortånageln
såg jag en skymt av någon slags fader
ett ansikte inte helt olikt något annat

och det svarta i mitt öga blev ett avtryck
han lämnade ett fotspår och fortsatte gå
med fötter som alltid kommer vara
för långt bort