Jag ler där jag korsar fält
av grodd, när jag viskar
mitt jag i det jag ser

Hur jag darrar aldrig så
lite på hand där jag
varsamt böjer mig ner

Under benen känns konturer
igen doften av födelse
och död

Mitt inre är öppet av virvlande
vind jag fylld av vilja
av glöd

Min dag att börja att
färdas vid att
leva och sjunga ut

Den dagen jag slutar att
älska mig själv är den
dagen livet
tar slut.