Ja, jag är med pensionärer denna sommar

Jag har insett att möten med människor, är något som är viktigt. Ja, jag har alltid tyckt om att vara med människor. Men under min vandring på jorden har jag hela tiden gått i klinch med såkallade maktmänniskor på olika positioner i samhället. Men nu har jag tack vare en handläggare på arbetsförmedlingen kunnat välja att vara på en kolonilott.

Kolonilotten drivs av en ideell förening bestående av pensionärer. Det finns nog minst ett 80- tal trädgårdar på kolonilotten. Det är som ett litet samhälle, med allt vad det innebär. Min uppgift där är att ta sköta det allmänna området, som består av gräsmattan bakom föreningshuset och alla grusgångarna mellan stugorna.

Där klipper jag gräset och planterar blommor I rabatterna. Ja, och så använder jag en motoriserad trimmer för att trimma bort lite gräs I randen på rabatterna. Jag har aldrig sett en sådan motoriserad trimmer förut. För att använda den måste jag ha hjälm och ansiktsskydd samt speciellt oömma kängor. Ja, för det kan ju sprätta upp någon sten och träffa dina ögon, sade en pensionerad handledare till mig. Men för mig känns det som jag gått i krig mot en del av det gröna på denna jord.

Jag har gått om pensionerade handledare, hela fyra stycken. Alla är olika varandra. Åke, till exempel är liten och tjock, men verkar ha hjärtat på rätta stället. För han påminner mig hela tiden att ta på mig ansiktsskyddet då jag trimmar delar av rabatterna och gräsmattan med den. Det är inte bara han, som har hjärtat på rätta stället, utan det har även de tre andra handledarna.

Ibland då jag tagit en rast från gräsklippningen, kan jag iaktta fåglarnas flykt längst med himlen. Så, ibland kan jag bli helt fascinerad av en humlas närgångna tur som råkade infalla strax i min närhet. Det är då jag inser livet är till för att levas.

 Mest tycker jag om att påta med endast en hacka och ta bort ogräs med den, på grusgångarna som leder runt och mellan stugorna på området. En gång träffade jag en lustig äldre herre med en stor Schäfer, han hade på sig en rosa t-shirt och lila mysbyxor som hängde på trekvart över hans ändalykt. Runt ett köttigt ansikte växte så ett tovigt skägg. Vi kom i samspråk.

Han sade bland annat att han studerat bibeln ingående och att den förutser Mammons undergång. Sedan fick jag veta av en handledare, som såg mig i samspråk, att denne figuren förut var en ansedd kriminalare, men att denne nu efter pensionen, blivit lite knäpp. Eller som en annan handledare, som är mer den machoartade pensionären uttryckte det ”han tänker alldeles för mycket, vilket inte är nyttigt.””Ojdå,” svarade jag, ”Han som verkar intressant att prata med.”

 Ibland när jag går där med min hacka, kan jag träffa på äldre tanter som vill prata lite. En gång var det en tant som sade ” Hoppsan, så ogräset ryker” Jag svarade  ”Ifall du rör vid en blomma på dagen, darrar sedan stjärnorna på natten”  Hon tittade lite undrande på mig, och sedan låg hon ett bedårande leende. Sedan gick hon med nätta steg bort och skrattade för sig själv.

 Sedan fick jag order av en av mina handledare att på en del av ett allmänt område på lotten, att såga ned alla kala buskar. På frågan av en äldre kvinnlig pensionär som råkat gå förbi och klagar över att den allmänna marken på kolonilotten förvandlats till ett kalhygge. Svarar jag att jag endast lyder order från kolonilottens ordförande, som velat ha det så."Är det så", svarar den äldre kvinnan så. Javisst" svarar jag och rycker ut en vilsen del av en buske som trotsat mina tidigare åtgärder.

När jag går där med min hacka, tänker jag på hur olika människor åldras. Men jag försöker inte att dömma någon, där jag går med min hacka och påtar i gruset. Den äldre kvinnan som är ordförande för föreningen som driver kolonilotten, säger att hon inte vill prata om krämpor och sjukdomar med det andra pensionärerna där. Hon och jag har fått en bra kontakt. Jag inser mer och mer att det är en konst att bli gammal och att det är upp till var och en av oss hur vi gestaltar vårt åldrande. Då jag är en del samhället så vill jag att öka möjligheterna till att kunna bistå med det jag kan till det som är gamla.

Det är därför jag finns där på kolonilotten bland dem