Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

En pojkes liv i tio minuter

Jag besökte en gång ett hem,
för barn som fått en andra chans.
Det som överlevde
när de andra ej längre fanns

Där satt barn och lekte
I skratt och harmoni där många log
De skilde sig från den ena
Men det var som att lyckan aldrig dog

En prydlig men förstående dam
Berättade för mig om deras fel
Hur många lever vidare
Men av sin helhet, bara en del

Hon förde mig fram till en pojke
Som artigt skakade min hand
Han hade de vackraste ögon
Och glimten i varje tand

Jag heter Adrian, vad heter du?
Jag kan både leka springa och gå
Men varför de satt mig här
Det kan jag inte förstå

Är du min mamma?
För jag du lyser upp detta rum
Din värme och ditt ljus
Gör mig alldeles stum

Adrian, vad heter din mor?
Han tog min hand och sa, det bleknar nu.
Men jag är lycklig… Jag andas.

Hej jag heter Adrian vad heter du?




Fri vers av Elisabeth Johansson
Läst 279 gånger och applåderad av 10 personer
Publicerad 2010-06-14 10:52



Bookmark and Share


  Armo
En grym berättelse som man önskar fick ett lyckligt slut. Fina rim, bra rytm och vacker skildring.
2012-06-10

  LassO
berörande dikt om barn, barn som far illa känne ända in i själen
http://www.poeter.se/viewText.php?textId=729966

2010-06-17

    Herr Ångest
Wow, vilken dikt du har fått till!
Jag är förundrad och imponerad, du målar en så tydlig bild framför ögonen och man berörs av den lilla pojken. Mycket bra!
2010-06-14
  > Nästa text
< Föregående

Elisabeth Johansson
Elisabeth Johansson