Det är i den gamla herrgården där tystnaden hörs
Där steg på vinden och tomma vagnar i allén körs
Där stalldörren mitt på natten plötsligt står på glänt
Och en undran hur värme till kyla så hastigt har vänt
Är det av en närvaro av en icke närvarande jag känt

Det är i den gamla herrgården historien går i arv
Den som lätt villovägar till var besökande sparv
På gruset utanför mitt fönster syns en svartklädd man
Han stod här i natt, såg ut mot stallet sedan försvann
Så väl jag ville önska att jag sov men legenden var sann

Det berättas om honom, stalldrängen som de mist
En natt han skötte hästarna var den natt han sågs sist
Jag måtte vara galen, men för stentrappan gick jag ner
Där stod han som alltid, pekandes mot stallet och ler
Rädd för vad som skulle hända, men nyfikenheten bar mer

Han visar mig vägen till en plats som stallet glömt
En dörr som bakom brädor någon hade gömt
Sedan fann man den dräng som försvann
Det tog mig tusan, att legenden var sann
Och det är på den gamla herrgården nu mer
En stillsam gårdsplan man på natten ser

Så vitt historien och gården gick i arv
Besöks även den, av den vackraste sparv