den flyger

susar kvickt förbi

svår att fånga

illusionerad att se

hallucinerad blir jag

där då jag ler

förflyttas mellan vitblekta tänder

och svarta tårar

Nerför en rödrosig kind

solkysst av afrikas vackra savann

Söker ett öde

letar efter tröst o ro mitt i

något mörker

hör havet skvalpa

skriker och skrapar långt inuti

själen

Vågorna döver mitt skratt

seroteninet glänser nog igenom

Varken vattenfast eller äkta

Min själ syns vidöppen under månens mystiska sken

tillit må skapas då midnattens stjärnklara himmel blottar sig

likväl

vissenhet flyter ut på golvet

får parketten att mjukna

för en stund

Snubblar hårt rakt ner i ränder av ek

vårt allas sken bedrar

tveksamhet beblandat med berusandets bittra glädjeidyll

kan få det mest mjuka att stelna till de hårdaste hinder