Det var matrester kvar på bordskniven. Irritation som plötsligt blossade upp men lade sig igen. Snabbt lades den smutsiga bordskniven åt sidan. Den första timmen var inte ens till enda. Resan satt kvar i kroppen och ännu kände han inte att han hade landat. Hon hade hämtat honom vid Uppsala tågstation. Det fanns säkert många sätt att beskriva deras relation, men för hans del räckte det med att sammanfatta det hela med ett enda ord ”mamma.” Då hon hade kommit in i hans liv var han 28 år gammal. Hon hade sagt att det funnits män i hennes liv, men det fanns ingen speciell. Månader framför dataskärmen hade resulterat i att de hade träffats. Nu sågs de så många helger som var möjligt. Ibland kunde det dröja flera veckor, andra perioder sågs de flera helger i följd.

Hon hade ett rum som han fick sova i. Det hade blivit ”pojkrummet” hos ”mamma.” Där hade han en egen säng, där fanns ett litet skrivbord, en fåtölj, och ett par garderober. När han kom till mamma brukade de först varva ner på varsitt håll. Det fanns alltid något som mamma ville ha hjälp med, det var bra om han kunde hjälpa henne att bära något, hjälpa till i trädgården eller sätta upp en hylla eller liknande. Då man var hos mamma fick man hjälpa till, det var han införstådd med från första början.

Ändå fanns det en spänning då han utfört en syssla. Skulle han få beröm eller skulle hon finna något att klaga över. Bordskniven som var smutsig kunde omöjligt vara hans fel. Ändå så ville han inte att hon skulle se den. Diskret smusslade han ner den i diskmaskinen igen efter noggrant övervägande. Om han skulle ha diskat upp den vid kranen i köket skulle hon höra hur han spolade med vattnet och då kanske hon skulle komma ut. Han visste att mamma var trött efter en hård veckas slit på kulturskolan där hon undervisade i blockflöjtslektioner. Mamma hette Nina, själv hette han Åke. ”Mamma Nina” eller ”mamma” hade han blivit tillsagd att kalla henne. ”Mamma Nina” var lite besviken över att Åke hade total avsaknad av musikalisk talang. Tondövhet var nog den bästa beskrivningen då det gällde Åke, ett hopplöst fall. Då Mamma Nina försökte att locka fram något ur honom slutade det oftast med att hennes besvikelse övergick till ilska. Efter ett tag hade hon gett upp.

Åke försökte kompensera den musikaliska bristen genom att få hennes gunst på andra områden. Det var därför det var så extra viktigt att hon var nöjd med hans sysslor. Vissa nätter hade han svårt att somna för rädslan över att hon skulle bli så besviken att hon inte ville att han skulle komma till henne något mer. Åke hade aldrig låtit henne komma till honom, samtidigt så hade hon inte bett om det heller. Kanske var det så att han kulle åka till mamma och inte tvärs om.

Mamma hade stått och väntat på honom vid stationen. Så fort som han kom av tåget hade hon sett manande honom, han försökte dölja sin tvekan. Hastigt hälsade de och sen gav han henne en puss. Hon gav honom en neutral kram. Genast började han tolka in hennes agerande samtidigt som han blundade för sitt egna agerande. Innan de kom fram till bilen brukade hon fimpa sin blend. Nina hade slutat att prata om hans musikaliska brister och han nämnde inte sitt ogillande då det gällde tobaksvanorna. Alla relationer handlade om ett givande och ett tagande.

Mamma hade kort mörkt hår, hon var drygt 170 centimeter lång och hennes vikt var 90 kilo plus. Mammas ansikte var ”utmejslat med tydliga drag” som hon sagt på nätet innan de träffats första gången, innan hon ens skickat en bild över msn. Åke kunde höra hur hon satt och letade bland tv-kanalerna. Åke stod och såg på den ensamma kniven som stack upp ur diskstället i diskmaskinen. En ensam smutsig kniv. Köket var möblerat med ekmöbler. Ekstolar med höga ryggstöd, ekbord. Det var ett mörkt kök, köksluckorna var i ek, och vägarna var tapetserade i något beigt. Åke kände sig alltid liten och nervös i köket. För Åkes del var det en ganska vanlig känsla. På jobbet kände han sig oftast nervös. Det var som om han inte kunde slappna av, det var som om han fruktade att det skulle synas utanpå, eller som om han skulle bli avslöjad och avkrävd en förklaring. Vissa stunder i sin ensamhet då han hade pratat med mamma hela kvällen kände han ett mod att möta världen, säga som det var och öppet visa den stolthet som han kände över att mamma valt just honom, men oftast var det tvärsom. Ändå så var rädslan för hans längtan det som skrämde honom mest, längtan efter att alltid få bos hos mamma.

Egentligen borde det inte vara så konstigt. Det skulle gå att ordna. Det skulle vara möjligt. Han skulle säkert kunna få jobb i Uppsalatrakten. Det var inte så att han jobbade på Borås djurpark eller forskade i atomteknik. Butiksbiträde var antagligen den rätta titeln. Han skulle kunna flytta hem till henne, han skulle kunna bo i pojkrummet om hon ville. Det var hans rum, det var så han föreställde sig rummet. Tanken på att någon annan skulle få bo i det rummet drev honom till vansinne. Det var hans rum och hans mamma.

Ändå så visste han att han var annorlunda. Precis som mamma var annorlunda. Det var mamma som fick honom att säga det rakt ut. Hon fick honom att berätta sanningen fast att han inte vågade. Men tillslut kröp det ur honom. Mamma kunde alltid få ur honom sanningen, oavsett vad det var. Det kändes som om mamma visste allt innan han ens hann säga det. Om han varit olydig eller ljög så straffade hon honom. Om han bröt mot mammas regler straffade hon honom. hon fostrade honom och han avskydde att se mammas besvikelse, då hon fick sorgsna ögon kändes det som om marken skulle försvinna under hans fötter. Då blev han så nervös att han inte visste vart han skulle ta vägen. Hennes ilska fruktade han, men hennes besvikelse var det värsta. Hennes blickar och tystnad gjorde att han fick ont i magen.

Om han hade problem eller funderade över något så lyckades alltid mamma få honom att berätta tillslut precis så som hon gjort då han tillslut sa sanningen till henne efter flera timmars samtal. Den sanningen som gjorde att de beslöt sig för att träffas. Det var en skamlig och förbjuden sanning. Antagligen skulle sanningen i praktiken kunna leda till dödstraff, åtminstone bildligt. Hela Åkes existens hotades, det var så skört, så vackert och så omöjligt för de flesta att förstå. De som inte förstod skulle kunna klampa in och förstöra, ödelägga allt så att det var omöjligt att restaurera.

Mamma hade handlat hem mat som de skulle äta till kvällen. Mamma satt i soffan och drack vin. Åke började plocka fram råvarorna som behövdes till maten. Han skulle överraska mamma, göra henne glad. Känsla av att se henne lycklig och överraskad kunde ta honom till himlen. Ibland började han planera flera veckor innan de sågs vad han skulle göra för att hon skulle vara riktigt glad. Det bästa mamma visste var då han gav henne massage, eller kom in till henne i badet och tvålade in hennes nakna kropp.

Åke svalde ansträngt då han tänkte på det. Tanken på att få känna på sin mammas kropp gjorde honom alldeles galen. Ändå så vågade han inte fortsätta. Mammas blickar kunde skrämma honom. Tyst iakttog hon honom då hans händer började röra sig långsammare längs med hennes kropp. Mamma sade aldrig något då, fast hon märkte det. Mamma var märklig, precis som han.

Det fräste i stekpannan då smöret for runt. Förpackningen med köttfärs öppnades upp och Åke försökte fokusera på sin uppgift. Inget köttfärs på diskbänken eller på spisens vita yta. Såserna skulle förberedas och osten skulle rivas. Skalen skulle in i ugnen och allt skulle serveras samtidigt lagom till det tv-programmet som mamma ville se började. Mamma sade inget då han fick den där känslan, då han fick den där blicken. Hon mötte blicken, men sade inget, hon gjorde inget. Samtidigt så kunde hon kalla på honom och framföra sitt missnöje med något då han minst anade det. En gång så hade hon skällt på honom så att han kissade på sig av rädsla. Mamma såg då på honom med en blick som han inte kunde tolka. Gråtande hade han bett om att få gå i väg och byta kläder. Då han tog av sig de blöta kläderna upptäckte han att hon stod och såg på honom under tystnad. Den tystnaden var en tystnad som fylldes med något som han hittills aldrig kunnat ta på. Ändå hade han eftersträvat de där stunderna av tystnad. Med mamma brukade han hamna i sådana situationer. Det var samma tystnad som då hon skällde efter honom, tvingade honom att göra om allt från början eftersom han inte varit uppmärksam eller noggrann, samma tystnad som då han tvättade henne eller gav henne massage.

Åke granskade glasen så att de var rena. Det fick inte finnas en fläck. Det kunde hända att mamma gav honom en örfil rakt upp och ner utan förvarning om han gav henne ett smutsigt glas eller något annat som retade henne. Oftast brukade det dröja mellan handling och bestraffning. Ibland hade hon straffat honom genom att tvinga honom att klä av sig och luta sig fram över hennes skrivbord i arbetsrummet dit han kallats. Det var alltid i hennes arbetsrum som han fick stryk eller utskällningar. Det var där han fick förklara sig. Då hon slog honom var hon lugn och tyst. Hon skällde aldrig på honom innan hon slog. Skället, lögnerna, avslöjandena, konfrontationerna skedde utanför arbetsrummet. I arbetsrummet fick han möta konsekvenserna ta ansvar för sina misstag. Mamma hade alltid rätt och hon var god som bestraffade honom i stället för att avvisa honom och säga till honom att han inte längre var välkommen i hennes hem. Någon enstaka gång kunde hon läxa upp honom i stundens hetta men då skedde det alltid verbalt och i värsta fall kryddade hon det med en örfil. Sedan kunde hon tvinga honom att rätta till det som han ställt till med. Men han fick aldrig smaka på spöet där och då.

Man var tvungen att följa mammas regler. Det måste man. Mammas regler fanns där av något skäl, och ville man komma hem till mamma då och då så var man tvungen att sköta sig. Ibland kunde mamma straffa Åke på andra sätt, hon kunde få honom att skämmas, hon kunde tvinga honom till olika saker. Om han inte gjorde det mamma sa till honom blev hon väldigt arg eller så fick mamma sådana där ledsna ögon som gjorde Åke så ledsen och nervös för att han inte skulle få komma igen. Ibland hade mamma låst in honom på sitt rum och vägrat att släppa ut honom på flera timmar. Då Åke gjort något som gjort mamma arg eller ledsen, eller inte gjort något så at mamma blivit arg och besviken

Det brukade dröja ett par timmar. Han fick gå och våndas medan hon drog sig undan. Allt som oftast stängde mamma in sig i arbetsrummet och sedan kallade hon på honom efter ett par timmar. Mamma kunde även påpeka vilka brister, vilka ovanor han hade. En gång kom hon på honom med att ha porrtidningar i sitt pojkrum. Det fick han höra med jämna mellanrum sedan. ”vad gör du sen du tittat i de där tidningarna?” brukade hon fråga. hon kom med antydningar och han skämdes, han visste inte vart han skulle ta vägen. En gång då mamma hade druckit för mycket vin hade hon tvingat honom att sitta naken i soffan på en handduk i soffan och titta på en film på en av filmkanalerna medan mamma satt och tittade på honom och hela tiden frågade honom han gillade det de gjorde. Hon frågade om han skulle vilja göra sådant. Förskräckt hade Åke Förnekat det. Då hade mamma sagt att det var fult av honom att ljuga.

Men mamma var alltid mamma. Ibland kunde hon komma in och lägga sig hos honom i pojkrummet, precis då han höll på att somna. Hon kom in och lade sig hos honom. Och han fick röra vid henne. Då hon sa att han fick det så fick han känna på hennes bröst. Om hon tillät det fick han suga på hennes bröst, röra vid henne mage, smeka hennes kind. Ibland lät mamma Åka föra in sin hand mellan hennes ben, låta fingrarna försvinna in i håret. Mamma var inte alls som tjejerna i porrtidningarna. Mamma hade massor med hår mellan sina ben, hennes bröst var inte så runda, de var plattare och lite skrynkliga. Åke vågade knappt titta på dem. Ibland sade mamma till honom vad han skulle göra. Ibland var hon mjuk och lät honom göra det, ibland krävde hon att han skulle göra saker och han lydde. Då var hennes röst mörk, när mamma krävde saker var den mörk och kort. Då hon lät honom göra saker var den tyst oh lugn.


Mamma kunde tvinga honom att ta på sig själv eller ibland kunde mamma kräva att få ta på honom. Hennes hand var bestämd och det var som om handen visste precis vad den gjorde. Åke försökte dra sig undan men trots att hon inte höll fast honom förmådde han inte att flytta sig en millimeter. Mammas hand var magisk. Köttfärsen i pannan fräste medan den bryntes. ”Åke, vad gott det luktar, du är så duktig min Åke, du gör mamma glad.” Åke ryckte till. Han visste inte vart han skulle ta vägen. Ibland kunde han brista ut i gråt av glädje då hon gav honom beröm. Det var lika ohjälpligt som de gånger som han kissade på sig. Det var inte planerat, det blev bara så. Han kunde inte rå för det.

I sin ensamhet då han inte var hos mamma kunde han drömma om att hon var där. Ibland blev längtan så stark att det nästan kändes som på riktigt. Det bästa som han visste var att få krypa intill henne och somna. Komma riktigt när hennes kropp. Doften från hennes spreds i sovrummet och han fångade upp den och andades in den. Nästan varje helg fick han komma in till henne och sova. Han skyndade till hennes dörr och knackade förhoppningsfullt på. Allt som oftast fick han komma in. Speciellt de kvällar då hon tillåt, de kvällar hon befallt var det inte lika säkert att hon lät honom sova i hennes säng. Blev det kladd utan tillåtelse fick han absolut inte sova. Då kunde han dessutom räkna med skäll och någon form av bestraffning efter frukost. De nätterna sov han inte alls. Men oftast fick han somna hos mamma i hennes stora varma säng.

Ibland så drömde han om de där nätterna då mamma kom in och ”krävde”. Mamma krävde eller tillät bara sådant då det var riktigt riktigt mörkt. Ibland så befallde mamma att han blundade. Han skulle inte få titta. Om mamma kom på honom med att ändå titta fast han lovat mamma att inte göra det skulle hon bli väldigt besviken och straffa honom. Någon gång trodde mamma inte på honom utan anklagade honom för att ha tittat fast att han gråtandes lovade att han inte gjort det. Mammas straff var extra hårt då och sedan nästa gång brukade hon ta en av hennes halsdukar och binda för hans ögon. Halsduken stacks, men Åke klagade inte för den doftade mamma. Den hade legat kring hennes hals, intill mammas hud och var genomdränkt av mammas doft.

Då han låg där med halsduken bunden kring sitt huvud så att han inte kunde se brukade doften från halsduken snart förbytas mot en annan doft. En stark och frän doft. Han kände något fuktigt mot sitt ansikte. Han förstod ganska snart vad det var som skedde. Mamma satte sig på honom, hon satt över hans ansikte. Åke kunde inte vända bort sitt ansikte,. Det enda han kunde göra var att öppna munnen för mammas kropp täppte för näsan. Mamma befallde honom att slicka och det gjorde Åke. Då Åke slickade henne visste han att han var tvungen att blunda extra hårt. Ibland slet mamma av honom halsduken eller fastnade med sin kropp i halsduken så att den föll av hans ögon. Om han inte blundade då när mamma tittade efter vågade han inte ens tänka på straffet.

Mamma satt på honom då hon ville att han skulle slicka. Det var det enda hon sa. ”Slicka”, befallningen vidareutvecklades aldrig. Den var kort och enkel. ”mer” eller ”så ja” eller ”där” någon gång ”lite mer åt sidan” och ”längre ner” var kompletterande befallningar. Mer än så sade hon aldrig. Då hon lät honom eller krävde att han skulle komma in i henne satt hon alltid på honom. Trots att han var tvungen att blunda så visste Åke att mamma aldrig såg på honom. Någonstans så visste han att mamma tittade rakt in i väggen, eller lutade huvudet bakåt så att blicken var riktad mot taket, Åke visste att det var så fast att lampan alltid var släckt och att han alltid var tvungen att blunda. Mamma skulle aldrig se på honom då hon satt på honom, gränsle över hans höfter eller då hon satt över hans ansikte. Aldrig att hon skulle titta på honom lika lite som att ljuset skulle vara tänt.

När mamma var nöjd, eller då mamma tyckte att hon varit tillräckligt tillåtande gentemot Åke lämnade hon honom i pojkrummet. Ibland kunde hon resa sig upp då hon suttit gränsle över hans ansikte och gå in till sig och stänga dörren. Om han knackade så öppnade hon inte. Ibland så kunde hon sluta att röra vid honom med sin ”magiska hand” som hon brukade säga då det var som bäst, precis innan det blev kladdigt. Mamma tyckte inte om fläckar. Om det blev kladdig så tvingade mamma honom att duscha bort det, allt var tvunget att tvättas bort i fall mamma befallt och inte tillåtit. Då fick han stå där i det skarpa ljuset i badrummet och noggrant tvätta rent medan mamma skällde på honom och inspekterade. Om mamma tillät då hon använde den magiska handen så tog mamma den i sin mun och sög i sig allt det kladdiga om det blev kladdigt. Då mamma befallde ville hon inte att det skulle bli kladdigt i henne. Om det blev det ändå blev hon väldigt arg och skällde på honom. Ibland fick han smisk. Någon gång tvingade mamma honom att använda sin mun för att tvätta rent allt kladd som hamnat i mamma. Om mamma befallde och det blev kladdigt hade det på sistone slutat med att Åke fick använda tungan. Om mamma tillät så kunde det räcka med att Åke fick hjälpa mamma i badrummet och tvätta rent mamma med duschen och en handduk efter att mamma kissat.

Mamma kissade alltid efter kladd. Det var som om hon kissade bort kladdet. Åke tyckte om att se på när mamma kissade. Men det fick han bara göra när mamma tillät. Om det inte blev kladdigt var mamma oftast nöjd. Då kunde hon låta honom komma in senare på kvällen i skydd av mörkret och krypa ner hos henne. i mammas säng fick man inte göra något som kunde ge kladd. Där var mammas rum och där fick an bara vara om han varit riktigt snäll. Inget kladd, inget fult, inget snuskigt. Där var han lycklig. Det var där han fick somna nära henne. I mammas sovrum kunde hon ligga och krama honom i timmar, han fick krama henne. de kunde röra vid varandra, prata med varandra. Vissa nätter kunde de ligga bredvid varandra tills de vaknade. Där var han som lyckligast. Där fanns inget annat än tillåtande, en lycka, och ett tillåtande utan kladd.

Snusk, kladd befallande och tillåtande ägde bara rum i hans pojkrum då ljuset var släckt, då han blundade, då han lovade att aldrig titta. Mamma skulle aldrig titta då hon använde ”den magiska handen” eller satt på honom, eller satt över hans mun. Mamma skulle aldrig titta på honom när det blev kladdigt. Mamma skulle bara titta i taket eller rakt in i väggen. Mamma skulle alltid vara tyst, och Åke skulle aldrig säga ett ljud. Inte ens om hela hans mage blev kladdig efter att mamma använt den magiska handen, eller suttit på honom tills kladdet strömmade ur honom. Sådan var reglerna. Bestraffningar utdelades i mammas arbetsrum, ingen annanstans. Han skulle alltid göra mamma ”glad, stolt och nöjd” det var viktigast a allt att mamma var glad och stolt över honom. Men mammas rum var det bästa han visste. Hela hans liv gick ut på att hitta vägen till mammas rum. Om mamma var nöjd, om mamma fick som mamma ville, om han var lydig, om han förstod att mamma alltid hade rätt så var han halvvägs där, även om vägen till mammas rum ibland gick via hans pojkrum då ljuset var släckt och mamma satt över honom med blicken fäst i väggen utan att hon gav någon tillåtelse till kladd.

Snabbt tog han av köttfärsen från spisen och blandade ut kryddpåsens innehåll med vatten och lät kryddorna koka in i köttfärsen på svag värme medan han började duka vid tv-n där mamma satt tyst och såg på nyheterna. Det hade gått en dryg timme sedan mamma mötte honom vid järnvägsstationen och det var fredagskväll. Det var en av de magiska helgerna som han skulle vara hos mamma. Just nu ville han inte åka hem. Många skulle säkert använda fula ord för det som han och mamma delade, fula ord, konstig ord, förklarande ord, vuxna ord, elaka ord, sanningen för honom var att det var kärlek, för Åke är det kärlek, inget annat och kärlek i allt. Åke föredrog att säga ”mamma” utan omskrivningar.