så bruten och kluven
i sitt fundament
den tid som krossar
ett förtvinat element

som minner brustet
trevande i sökandets ljus
delningen av minuter
i minnet enbart grus

friad av graven
där tiden ska ta slut
ensamma vid enklaven
som fräter likt lut
på naken hud
utan ljud

vem blir utsedd till tidstjuven
där bristen blir ett faktum
så bruten och kluven
som spegelbilden i tomma rum

ge tillbaka blott gedigen
förluster mäts i sekunder
ensamma är vi med tiden
fångandes glädjens stunder