Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

hur kan en hand vara tom

 

att vandra
ut eller
in
in eller ut

i ett större forum

att vandra
ut eller
in
in eller ut

detta beroende av hur det i allmänhet
önskas tolkas eller ses
detta med riktningsvisandet

in eller ut
ut eller
in

den vandringen är modsteg
är ett blottande är att kläda av sig
är att visa sin sårbarhet

är att inte alltid visa sin styrka

vi visar ofta vår styrka inför varandra
inför unga
inför barn

hur skall de veta vad sårbarhet är
då den så kallade styrkan sviker dem i vissa stunder
vi är så kallat svaga i vissa stunder
men är det verkligen
att vara svag

in eller ut
ut eller
in

den vandringen är modsteg
är ett blottande är att kläda av sig
är att visa sin sårbarhet

är att inte alltid visa sin styrka


är att våga känna tillit

tillåta detta känna tillit växa eller sjunka in
för att bli till
sjunka in i upplevande
uppleva tillit

känna är
i min värld
ett yttre
är ytberöring
är havets tindrande yta, är havets spegelblanka yta

trollslända

sveper med sina vingar


rör vid

vidrör

med trollspö

glitterljusprismor
strös

en skräddare synes röra sig
en ljum vind

ytspänningen rörs vid

har du rört vid vattens yta
en solvarm morgon

i en stund av
lycka

ytspänningen rör vid


spänningen inför färden inför ytans öppnande
eller mer klarnande

i stunder kan denna yta kännas vara ogenomtränglig
moln kanske hopar sig, viskar se;
se spegelblank är sjöyta, trollslända sveper med sina vingar
rör vid, vidrör med trollspö
feljus glitterljusprismor
strös i ansiktsklarnande
solmorgons
kronblommas
slutna

ansiktet är där
inte där
är i

det hela började med

*
hur kan en hand
vara
tom

handen bär framtid förgångenhet nu
är blad

blad
med
bladflikar

med nerver
med rötter

bäckar
rinner
porlar runt öar

trianglar
stjärnor

allt framstiger

ofta frågar jag mig
varför händer sträckes fram
för att så snabbt dras åter

det ger smärta

*
ur moln sveper vingar
lyfter in

älskade
vem du är

då dina händer
rör vid

vet jag
molnets saga

vi rör oss till toner av

hägrar
stå i ring med utbredda solfjädrar
runt oasens smycke

inom vet vi
detta är ej

en
hägring

*

moder se jag vandrar till dig
önskar samtala

men vad
vad

kan mina ord säga

du vet orden
innan orden
är


*

jag frågar varför
varför
får intet svar

det finns bara en väg så jag inväntar natten
släcker alla ljus
omslutes av nattvingar
ber vördsamt
om tillåtelse
till insteg
möts av
tystnad
ser så
bågar sakta öppnas
elfenbensvita fästen
kupade om
bröstkammare
hör rytmen
mjukslagsömhet
hjärta öppnar väg
stiger in

sätt dig här vid lågan
tag emot boken
ditt hjärtas bok

väggar skimrar röda
susande andning höres
kanske är det vindarnas grotta
fylls av ansiktsleende
skrattar så där tystvarmt
nej det är inte vindarnas grotta
i mitt bröst är jag

du längtar

ja jag längtar

du frågar varför

ja jag frågar varför

vi har inte bråttom
läs boken från pärm till pärm

ömt lyfter jag boken
öppnar pärmar
fylls med förundranhäpnad
utbrister
boken börjar ju
framifrån
den är ju upp
och ned

ja så är det
läs nu
boken

i dalen andas gräs böljande
en vattenåder ringlar sina sånger genom
runda solbadande stenar ångar värme
här och var ler ängsblommor
bergsvallmo blåklint
blåklockor
rosmarin
berg stå i ring
vakande
en väg
leder in
eller
ut

ur moln löses vingar
svävar cirklar
sänker sig sakta
rör vid
gräs
vid blommor
kamelia osynlig doftar
vingar omsluter mig
lyfter in


underbart
vacker
är
upplevelsen

så står vi
stilla

du rör vid min panna
ljus strålar
värmer

vi är vitskimrande

molnets saga
strömmar
genom

vi rör oss
till toner
av

hägrar står i ring
med utbredda solfjädrar

*
du frågade varför
du har läst boken
se dina händer
nu vet du
varför händer sträckes fram
för att så snabbt dras åter

allt framstiger
stjärnor
trianglar

runt öar porlar rinner bäckar

med rötter
med nerver

bladflikar med blad

du har läst boken

hur kan en hand vara tom

lyfter mina händer ser boken andas
nej mina händer är inte tomma visst är det så
sträcker ut handen vinden dansar in värmen solen allt
ändå vet du att jag längtar
längtar alltmer ty jag vet

ja du vet och du
vet svaret

jag söker ej längre du vet att jag söker stänga

du söker stänga visst är det så och det är inte märkligt
berätta för mig det du upplever

du vet att det är märkligt

det är inte märkligt

men låt oss uttrycka det så för enkelhetens skull
du vet att det är märkligt att vi sitter här
levande vid liv
så många gånger
sönderslagna i flisor
vi borde ha
varit
det de kallar
döda
vi har tagit emot slag
både med fötter
med händer
och ordvägen
med och utan
tillhyggen
ända sedan
insteget
så är
det
ett helvete säges det
av många
visst är det så
och så enkelt att bara se helvetet
i varje helvetesvånda finns glimtar
gläntor av ljus

nej det är inte märkligt att vi sitter här
då borde du veta ännu starkare att vägen är vidare

i varje levande väsen är en hjärtö
vingar av guld av silver
pärlminne

av
livsbörjan

den droppen
pärlan
finns i alla möten

i mötet

så har jag alltid sett

det jag undrar är
hur kan så många säga
det är bara att släppa
och gå vidare
hur skall jag kunna släppa möten
skedda möten
de är där
i mina händer
i allas händer
i hjärtljus
för det är så
vandrar djupt in
och där samtalar
alla livsmöten
vägmöten
i hjärtljus
det är märkligt
eller hur

det är inte märkligt
att säga att det bara är att låta alla möten passera
vore helt vilse

ja jag frågar varför
får intet svar
härinne ser jag
upplever jag värmen
där ute
är det
kallt

bär boken med dig
i dina händer
stig ut
eller
in
i din vandring

se säden
spira

*

hon

kupar händer
om

skapar
ljusfrö

 


skimrande vit opal


solskimret är i

*

det hela började med

*
hur kan en hand
vara
tom

handen bär framtid förgångenhet nu
är blad

blad
med
bladflikar

med nerver
med rötter

bäckar
rinner
porlar runt öar

trianglar
stjärnor

allt framstiger

*

ur moln sveper vingar
lyfter in

älskade
vem du är

då dina händer
rör vid

vet jag
molnets saga

vi rör oss till toner av

hägrar
stå i ring med utbredda solfjädrar
runt oasens smycke

inom vet vi
detta är ej

en
hägring

*

ur indigonatt
stiger de


vitskimrande vandrar de
genom skogen
hälsar stammar
finner stigen

uppför
berget

vitskimrande
synes de
vaka
över
är


hon

kupar händer
om

skapar
ljusfrö

 


skimrande vit opal


solskimret är i

tack
moder




Övriga genrer av Lena Själsöga Keijser
Läst 174 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2010-06-24 20:37



Bookmark and Share


  Eva Akinvall (emca~vargkvinnan)
Mycket fint uttryckt. Sådan värme. Särskilt mycket tycker jag om: "hur kan så många säga
det är bara att släppa
och gå vidare
hur skall jag kunna släppa möten
skedda möten
de är där
i mina händer
i allas händer
i hjärtljus
för det är så
vandrar djupt in
och där samtalar
alla livsmöten
vägmöten
i hjärtljus
det är märkligt
eller hur"
2010-06-25
  > Nästa text
< Föregående

Lena Själsöga Keijser
Lena Själsöga Keijser