Jag lutar pannan mot rutan,
andas ut
och skriver ingenting
i imman;
jag skriver ingenting
i imman.
Jag får inte säga
hur vacker jag tycker att hon är.

Det fanns en tid då jag
mindes namnen på alla jag någonsin
träffat
men de är så många fler nu;
jag har blivit äldre
och jag frågar inte längre
efter namn.

Jag frågar hur hon mår
och hon lutar pannan mot rutan,
andas ut
och skriver "Ingenting"
i imman.