Vi är som dom två tvillingarna i ett äpple

Två kärnor av ett dussin...

Vi delar minnen som inte hänt

Vi har spenderat ett liv tillsammans i ensamhet.

Vi hyser agg för känslor som vi älskar

Vi visar värme för osäkerheten som vi hatar

Vi är två emotionelt ärrade defekta personer som inte går att hela..

Två barn som håller i ödets skarpa verktyg

Vi vet inte vad  vi gör..

Men endå leker vi med den andras liv.

Tillslut går hösten till ända..

Och grenen ger till vika

: intertio.. mei amicus

: nos volo obvio iterum

~Farväll.. Min Vän~

.

..

...

....

.....

~ Vi kommer ses igen..~