Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Sandhjärta

Nu är jag trött, på att sakna. På att sakna dig, på att jämt sakna någon, jag saknar så många. Jag är trött, trött på att förlora. Trött på att sakna det som är förlorat. Sand, som rinner mellan mina fingrar, sandkorn som ett efter ett försvinner i en mörk avgrund. Varje sandkorn betyder, varje sandkorn utgör en helhet. Zooma ut. Se, mitt hjärta gjort av sand. En stor hand, med klor, sliter sanden. Formen vanställs, sabotage. Hade jag kunnat skrika efter handen skulle jag, men jag kan inte, jag ser den inte. Jag känner den bara. Enorm. Vass. Hänsynslös. Varje sandkorn glider ut min kontroll, sladdar bort från min ögonvrå. Jag hinner inte ens säga farväl, hinner inte ens se varje korn försvinna i min saknad efter det förra. Jag saknar, mina sandkorn. Mitt hjärta är ett hål.




Fri vers av Linnea Ingrid Marie
Läst 197 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2010-07-02 00:38



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Linnea Ingrid Marie