Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Om det frustrerande hantverket att försöka anpassa sig till allt och alla och fördelen i att fatta egna beslut




Bestämt vände hon sig om

Hon var en kappvändare, en så'n som vände kappan efter vinden. Och det vet var och en som prövat, att det inte alltid är det lättaste, trots att kappvändare brukar kallas för fega, ryggradslösa och allmänt mesiga. Hon var varken det ena eller det andra. Vinden ryckte och slet och hon vände och vände, men hur hon än vände sig så fick hon aldrig lugn och ro.

"Förbaskat!"

Svordomen pressade sig ut mellan hennes stela käkar och sammanpressade läppar. "Förbaskade vind!"

Varför kunde det inte åtminstone bara blåsa åt ett håll så att en stackars kappvändare hade minsta chans att hänga med? Men icke. Byarna ryckte och slet så att hon trodde att hon skulle bli tokig.

Plötsligt stod hon inte ut längre. Med ett rasande rytande slet hon i ärmarna för att få av sig kappskrället. Vinden ryckte och slet åt sitt håll (olika, som vi redan konstaterat) och inte ens att få av sig kappskrället var lätt. Medan hon kämpade för att komma loss, trasslade den in sig, viftade som en galen vimpel i storm kring hennes utmattade lemmar. Snyftningar drev uppför hennes strupe och tårarna gick inte att hejda.

Hon skrek rätt ut,stampade allt vad hon orkade med bägge fötterna i marken och snurrade flera varv, innan kappan äntligen lossnade från armarna. Snyftande såg hon på hur den drev iväg, bullande och rullande, knölade ihop sig, låg stilla och vilade en stund innan den på nytt flaxade till, drev iväg allt längre, tvekade en stund innan den slutgiltigt försvann runt ett hörn.

Sådär! Medan snyftningarna avtog kände hon hur kallt det blev utan kappa.Tvekande började hon ta några steg framåt i vindens riktning, men utan kappan som segel var det inte längre lika självklart hur hon skulle gå. Det enda som var helt tydligt, var att det var jäkligt kallt i snålblåsten.

Å, herregud! Om hon ändå hade varit lite mera uppmärksam under lektionerna. Då hade hon kanske kunnat bli en riktigt skicklig kappvändare, politiker rent av. Eller diplomat. Diplomat hade hon kunnat bli! Men nu var den karriären stängd för tid och evighet. Ingen litade på en kappvändare som fick raseriutbrott och inte bara vände kappan efter vinden utan till och med kastade iväg den.

Ack ja, vad göra? En sak var säker. Här ute  kunde hon inte stanna, i varje fall inte stå här och vela. Bestämt vände hon sig om och började streta rakt emot vinden. Här var det färdigjamsat, färdigvänt, färdiganpassat! Det tog inte lång stund innan hon fått upp ångan och började svettas där hon knogade framåt. Och som genom ett under bröt solen fram och vinden lade sig långsamt till ro.

Efter några girar och svängar kom hon oväntat fram till en vacker glänta. Utan att hon riktigt visste hur det hade gått till, hade hennes olika val lett från den blåsiga gatan till  en slingrande skogsstig, som nu mynnade ut i en överjordiskt vacker plats. Trött men glad slog hon sig ner på en stubbe under en hängbjörk för att vila sina trötta ben och fötter. Efter en kort vila upptäckte hon ett tätt hallonsnår en bit därifrån och lät sig lockas att njuta av de solvarma bären.

Bofinkar drillade uppifrån björken och luften var full av surrande flygande insekter. Hon inspekterade noga varje hallon innan hon stoppade in det i munnen, av vana från barndomen. Att böja sig ner och kika under och genom busksnåret för att se de  mogna hallonen belysta av solen, känna doften av gräs och bär och solvärmen mot skinnet, ja till och med att riva sig mot hallonbuskens taggar var ljuvligt. Det var sommar, var vila, var fullkomlig lycka.




Prosa av Sommarnattsljus
Läst 393 gånger och applåderad av 10 personer
Publicerad 2010-07-05 16:10



Bookmark and Share


    ej medlem längre
Faller pladask för den här texten - från ingress till sista rad!
Underbart uppfriskande läsning - skrattade högt och tvingade min sambo att lyssna till högläsning = mycket godkänt! Många godbitar, inte minst din livfulla skildring av hur du kränger av dig kappskrället. Vi är många som av och till försöker anpassa oss till döds, vi är så satans "förstående" - mot allt och alla utom oss själva!
2011-04-12

  Karl-Bo Lundstedt VIP
den här texten kommer jag att återkomma till många gånger..
den säger så mycket, hade lika gärna kunnat stå "människan" där det står hon, och där inkluderas även jag...
du får fram det du vill säga på ett sett som är få förunnat....
APPLÅDER O ETT STORT BO-MÄRKE

kb
2010-07-07

  Drömfångare
Skönt att det blev ett lyckligt slut efter allt elände! Så mycket lättare att bara vandra bort som man vill...
2010-07-07

  Osvalds_Dotter VIP
Underbar text med tydligt budskap.
Denna gilla jag otroligt mkt, bokmärker den jag också!
Tack.

/Jenny
2010-07-06

  Anna*
Känner igen mig i denna text och bokmärker genast
2010-07-05
  > Nästa text
< Föregående

Sommarnattsljus
Sommarnattsljus