Krossad is skär så gott i munnen
Det ilar exakt som på en prins
Ser att du iakttar det iskalla leendet
Jag är precis som du mig minns.

När klockan är tillräckligt mycket
för att jag ska vilja dö i dina armar
Det är då jag ser mig själv som tillgänglig

Krossat glas skär så gott i golvet
i takt till det enformigaste som finns
Slag slår hårdare in i sista sekunden
Vad är det egentligen jag minns?

När klockan är tillräckligt mycket
för att ha dansat mina skor till hud
Det är då jag ser mig själv som ensam

När klockan är tillräckligt mycket
för att jag ska koppla av och lägga mig
det är då jag är själv.

Krossade drömmar skär så gott i natten
stänger ute det enda ljus som finns
Visar de sista innan jag vaknar
Nu minns jag inte vad jag minns.