Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Förlåt

Jag har bränt mina fingrar i glöden

Igen

Jag såg hur huden smällte bort
Hur senor och ben kom fram
Ett regn av blod som föll mot marken
Och mitt synfält blev grått
När ska det ta slut
Jag som trodde jag hade
klättrat en bit upp på livets
underliga stege

Kankse är jag född med motgång
Kanske är jag själv en levande motvind
för någon annan
I så fall vill jag bara säga

Förlåt




Fri vers av Evelina
Läst 697 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2005-11-17 01:09



Bookmark and Share

  Oproficiell
\"Kanske är jag själv en levande motvind för någon annan\".
Herregud så jävla bra:)
2007-08-10

  yoyyo
måste bara säga WOW, älskar slutet. älskar älskar
"Kankse är jag född med motgång
Kanske är jag själv en levande motvind
för någon annan
I så fall vill jag bara säga

Förlåt"


aaa DU måste veta att det va grymt bra
2006-07-06

    ej medlem längre
hej.
jag skrev en låt förra veckan nån gång vars refräng går;

"har du sett hur allt man gör verkar bli fel
har du kännt hur svårt det är att bli hel
det skriker ånger och förlust i allt man gjort
och drömmarna blir aldrig som man trott"

när jag läste "förlåt" så kändes det som om du fått fram precis vad jag menade.
Fint!!!
Tack! =)
2005-11-21

    Mathias
Bra dikt med ett intressant innehåll. Jag känner också igen känslan och känner nog lite så just nu också faktiskt.

Bravoskrivet!
2005-11-20

    Nicklas VIP
Känner igen känslan av att man bara är i vägen.
Att tro att man är någon annans börda och besvär.

Det är inte sant.
Livet är svårt och grymt ibland.
Men det vänder, och livet ljusnar.
Det blir bättre än vad man någonsin drömt om.

Se bara på mig, för 1-2 år sedan kände jag att jag var en börda för alla.
Idag, är jag världens lyckligaste kille och har den underbaraste flickvännen som vandrat på vår jord.

Klarade jag det, så kan vem som helst klara det.
Inklusive du!

Fint skrivet annars!:)
2005-11-17
  > Nästa text
< Föregående

Evelina
Evelina

Mina favoriter
...om att droga...