(helvete, Livingstone.
du dök för att nudda
vatten men när ytan inte
reflekterade skuggan bakom dig,
när du upptäckte att den var
alldeles för grå var det
redan försent och din näbb deformerades
inom några hundradelar
mot ett klippblock)





mitt blodpumpande organ i bröstet fungerar inte
lungorna emigrerar till rummet jag
egentligen vill befinna mig i

blås liv i mig
blås andetag i mig
i mig
var du
stannade du
på något sätt
aldrig

jag finner endast en nedbrytbar monolog när jag
söker svaren i din mun
mina metaforer kontrades av dina klyschor när
plural blev singular

livingstone;

på det mest underliga sätt
står jag och droppar och blöder i ditt hus
insidan blir till en pöl på ditt ljusa parkettgolv

du tar min hand och jag ser på din
deformerade näsa, livingstone
jag ser ditt ärr på läppen jag ser din tvådagarsskäggstubb
jag ser att du slutade älska mig för
tre veckor sedan med facit i hand nu fast
jag inte på något sätt gjorde det då
jag förstår att:
cigaretten jag röker på din altan efter att vi stötvis
andats färdigt
lär blir den sista.






ett avslutat kapitel
en tidsepok som gick sönder
en period som fick stora kroppspulsådern punkterad
en era som lika hastigt som den började
också rann ut i sanden

livingstone,

du vänder dig om och går
stänger dörren som stått öppen i flera månader
öppnar ett nytt dokument men jag
skriker så att stämbanden går av
du håller för öronen och hör inte när jag tillslut viskar:

orange express mot gråbo var bara en illusion.