Genom de öppna dubbeldörrarna ut till marmoraltanen svepte en ljum vind in i biblioteket. Den förde med sig rosens utsökta parfym, likaså en hint av den bittersöta doften hos liljekonvaljen, vars spröda stjälk knappt orkar ge stöd till blommans obesudlade skönhet. Helios lyckades när vinden fick gardinerna att bölja kasta sina strålar in i rummet, där damm gjorde dem synliga, och de vandrade längs ryggarna på böckernas läderbundna ryggar. De gyllene titlarna lös likt solen själv och lyckades genom molnet av cigarettrök som omgav honom blända Lord Alfred Hööknäs af anysbölden.
Ovillig att avslöja sina ögons svaghet rökte han med större frenesi än tidigare i ett försök att göra sitt moln så tätt att inget ljus kunde penetrera dess sköld.
- I sanning en imponerande samling böcker du håller gömd här inne. påpekade han med den av ciggaretter och whisky gravt skadade rösten. Den sofistikerade uppsyn han med stor möda lagt sig ann gjorde att ingen kunde se igenom denna lögn. I realiteten ägde han själv ett betydligt mer omfattande bibliotek, men var allt för angelägen att ge sken av förlägenhet för att förtälja sanningen.
Ägaren, Earl Dougal McAngus, gick längs sin omfattande samling och smekte bokryggarna med sin ena hand. Vissa av dem var så förtorkade att lädret frasigt flagnade vid beröring. Han tok själv upp ett ciggarettpaket ur tweedkavajens innerficka och svarade med sådan självgodhet att han tycktes jäsa fysiskt.
Åh, så märkvärdig är den då inte, dessutom är jag rädd att du beundrar helt fel sektion
Han tände en ciggarett med gyllene tändare och förde den till munnen.
Du ser, här förvarar jag bara den kommersiella smörjan de obildade finner nöje i. Jag är säker på att du i hyllan bakom dig kan finna betydligt intressantare böcker. Där förvarar jag endast litteratursom som antingen bränts på bål, förbjudits eller på andra sätt kan anses skandalös. Särskilt förtjust är jag i författare som var sodomiter, vilket du säkerligen kommer märka.
Lord Alfred var säker på att Lord Dougal skulle sprängas om han blev mer nöjd med sig själv, men vände sig ändå om för att beskåda Bibliotekets magnum opushylla. Blotta anblicken av den litteratur som var samlad där fick honom nästan att falla baklänges. Så mycket begåvning koncentrerad på sådan liten yta. Med blicken slickade han Goethes erotiska poesi, Oscar Wilde, James Joyce och Vilhelm Moberg, men det var särskilt en bunt med gulnat papper som nära gav honom stroke. Choken var så stor att han råkade suga ner ciggarettfiltret i halsen, men det fysiska obehag det medförde var inget mot den mentala eufori han erfor när han med darrande hände drog fram Shakespeares ovärderliga manusskript av Mcbeth.
- McBeth stönade han fram i chock. Ingen av Alfreds orientaliska stöldgods från opiumkrigen kunde mäta sig med denna utsökta skatt.
Ärkehoran i mitt horhus av litteratur, Svarade Daugal med ett ansiktsuttryck av oöverträffad slemmighet. Man kunde nästan känna doften as sekret.
Känner inte en man av er intelligens till förbannelsen som slår den som är fräck nog att uttala namnet på den skottska pjäsen.
Jag antar att jag gillar att leva farlig svarade Alfred, hans ansikte hade matchat och överträffat Dougals i Slemmighet