Den vita hinnan spricker
och en becksvart död
väcker grannskap
och de långsamt
förbipasserande


En stadstystnad råder
för de böjda huvud
som i väggar skuggas
för de bleka ljus
som granskar


Eldflugan svarar
för vakande lystnad
de tommaste ögon


- Vi stannar i dagen
för dagningens skull
och vi randas i nattens
försorg

Vi dansar de vacklande steg
och förgör
all den stillhet
som själen bestrider

Vi glömmer de dolskaste
orden och ber
för ett regn som kan rena
oss fria

Vi lägger om såren
de svalkande band
som i frånvarons tydlighet
huldar