- Det är skymt i rummet och jag håller på att somna. En mygga surrar ovanför mitt huvud, men jag orkar inte stiga upp och söka rätt på den, den får väl bita mig istället. Jag vill bara somna, somna snabbt så att det skall bli morgon istället.
Golvplankorna bakom min dörr knakar till och det hörs tunga, hasande steg. Som om någon stod och lyssnade bakom min dörr. Avvaktande och tveksamt. Jag känner hur jag stelnar till, och nu mår jag illa. Kniper ihop ögonen och drar täcket över huvudet, vill inte. Inte igen.
Dörren öppnas försiktigt med ett tyst knäpp. En välbekant figur glider in i rummet, och stänger dörren omsorgsfullt efter sig.
"Gumman" säger han. "Gumman, inte sover du väl redan?"
Jo pappa, skriker det inom mig. Jo jag sover, gå ut, gå ut, kom inte hit!
Skriket inom mig stelnar, istället ligger jag tyst och stilla, och kniper fast mina ögon.
Jag vill att det skall vara morgon, jag vill att det skall vara morgon... -
Anna vaknar med ett ryck när bussen kör över en rejäl guppa. Oj, nästan så hon föll i golvet. Hon stryker sig med handen över vänster mungipa, och känner att hon har dräglat. Högra foten känns också alldeles bortdomnad, och Anna spretar med tårna av och an för att få liv i den igen.
Yrvaket ser hon sig omkring. Hur länge har hon sovit, egentligen?
Hon sträcker på sig och ser att det sitter två farbröder där framme i bussen som måste ha stigit på medan hon har sovit.
Det är lugnt i bussen. De två trilskande barnen och deras mamma, sitter nu alla tre i samma bänk, och tittar halvsovande ut på det flyende landskapet genom bussfönstret.
Männen med brännvinsflaskan som sitter snett mitt emot, dricker ur sina vita engångsmuggar. De är också tysta och verkar försjunkna i sina egna tankar.
Tanten med det rynkiga ansiktet sitter och läser dagstidningen, och det enda ljud som hörs i bussen är prasslet när hon vänder sida i tidningen.
Anna rätar på sig i bussbänken, och ser att klockan på skolbyggnaden utanför bussfönstret visar på tolv. Om en kvart kommer hon att vara framme i staden, och hos moster Gun.