Ibland önskar jag att livet var lika enkelt
som det var när man va liten.

Då en av de största problemen var
om man inte hade nån att leka med.

Då man bråkade om vem som skulle ha den finaste dockan.
Då man inte tänkte på kärlek som något komplicerat.

Då man kunde ha vilka kläder som helst
utan att bli mobbad.

Då en av de roligaste sakerna man visste var att gunga.
Då dagarna var fyllda av nästan mer skratt än prat.

När man ramlade och slog sig
men reste sig och fortsatte att leka.

När man hade bråkat om något obetydligt
och blev vänner efter en liten stund.

Jag saknar
när allt var så enkelt.