… är det lördag, söndag eller någon annan obskyr liten dag?

ett trött huvud ger väldigt liten klarhet

jag känner mig som deg

en formlös massa av kött, senor, ådror och blod

sömn, vad är det?

sedan jag fick höra att jag inte sov har jag inte sovit…

osammanhängande bilder och fingrarna spelar sig själva i en suddig film om livet på ett skitigt tangentbord… solen är visst uppe…

… tänk… det känns så varmt… ljuset skär in mellan halvstängda persiennfragment… målar ett pussel på min vägg…

jag hatar att klaga… jo visst… det brukar heta det…

det är ganska mysigt här i halvverkligheten… tyst uanför och inuti…

jag är kaffesugen… cigarettsugen… jag vill sova!

fan dig… ögonlocken spelar spratt med min verklighet…

de stängs… det känns som om jag sover… bara nästan… inte riktigt…

som om jag drömmer… sedan öppnar de sig som att håna mig…

… inte sova nu… bara vänta… vänta tills det blir dags att sova… du får inte sova nu… du kanske vaknar…

det är omöjligt att skilja vad som är från vad som är… fast inte är i sanning…

nu… med ögon som öppnas, tröttnar… stängs och upprepar sig…

jag vågar inte ens fastställa vari vakenhet jag är jus nu…

vad vet jag, du vet… jag kanske sover… kanske drömmer…

… jag saknar mina drömmar… de var så konstiga… som om det skröt med den meningslösheten som infann sig… så skilt från verklig verklighet… ingenting var rätt…

… hur kan någonting…

… jag tror att jag försvann litegrann där…

/